Söndagen den 10 oktober kl. 05:00 steg vi upp, gjorde oss i ordning och tog taxi upp till McDonalds, där vi fick vänta en god stund på anslutningsbussen i den råkalla dimman. Efter mellanlandning på Öresundsterminalen på Toftanäs med kaffe och korsordslösande, tog oss flygbussen till Sturup dit vi anlände strax efter halv tio. Incheckning och säkerhetskontroll.

Fika med medhavda mackor tills det var dags att borda flight TF 774, Malmö Aviation 12:05. Planet lyfte på utsatt tid och efter c:a 1 tim och 50 min över ett relativt molnfritt Europa, kunde vi landa i Verona. Bagageutlämningen gick smidigt och snart satt vi i Carstensbussen med chauffören Stefan och guiden Bodil.

Vi var på väg söderut över Po-slätten mot Bologna. Efter ett fika/toa-stopp tog vi oss över/genom Appeninerna på motorvägen mot Florens. Färden gick genom Toscanas böljande landskap till den lilla staden Chianciano, dit vi kom c:a klockan 20 och kunde checka in på Hotel Cristallo. Vi hann med en kort titt på rummet innan middagen, som mer liknade en barnbespisning med stressad personal och buller därefter. Vi satt med Gaida, Ulla, Lena och Ingvar. Det serverades salladsbuffè, grönsakssoppa, pennepasta, fläskkotlett med ärtor och pommes samt mandelkaka till dessert. Vi drack var sitt glas rött vin till det. Vid elvatiden knoppade vi in.

Måndagen den 11 okt. Frukosten överraskade oss något, då även youghurt och flingor fanns, förutom skinka och ost. Färden gick genom regionerna Umbrien och Lazio på förmiddagen. Efter lunch på Ristorante Suisse i Pompei söder om Neapel, kunde vi se den vackra Amaltikusten söder om Salerno genom regndiset. Det bergiga och frodiga landskapet i Kampanien och Kalabrien överraskade oss. Bodil berättade hela dagen om Italiens brokiga historia på ett engagerat och lyssnarvänligt sätt. Efter 71 mil var vi framme i Falerna och kunde checka in på Hotel Eurildo. Middagen blev lyckad med gott snack över bordet. Vi blev bjudna på både vin och vatten av restaurangen. Det blev en kaffe i baren och umgänge med medresenärerna innan nattning vid halvtolv.

Tisdagen den 12 okt. Hotel Eurildo visade sig ha fina rum och relativt bra sängar, om än något hårda. Duschen var en 70x90 variant med ettgreppsblandare. Det fanns naturligtvis bidé och toan hade högspolande cistern. Beige kakel på väggar och golv. Liten tjock-TV med grynig bild.Utsikten var mot bergen och den dubbelspåriga järnvägen alldeles intill.

Trädgården hade flera pooler och välansade gräsmattor, men vädret inbjöd inte till något dopp. Regnet hängde i luften och vågorna gick höga på Tyrennska havet, som låg på andra sidan strandvägen. Efter frukost gav vi oss av på en promenad norrut längs havet. Det var föga uppmuntrande att se hur illa stränderna och husen var underhållna. På vissa ställen fick man en öststatskänsla av all betong och rostiga rör, för att inte tala om de skräpiga gårdarna och parkerna. Mycket präglades naturligtvis av den avfolkade eftersäsongen, men ändå!
Åter vid hotellet undersökte vi dess härliga trädgård. Vädret hade blivit bättre så vi åkte upp på rummet och klädde oss lättare. Därefter tog jag en promenad upp mot centrum, men där fanns inte mycket att se. Vid återkomsten köpte Maggie några skinkmackor och öl till oss, som vi avnjöt i lobbyn tillsammans med nåpgra av de andra som inte var på utflykt.
Resten av eftermiddagen tillbringades i hotellträdgården med solbadande, korsordslösande och musiklyssnande. Det blev en "after-beach" i lobbyn och siesta därpå innan middagen vid 19:30. Hotellet bjöd åter på vin och vatten till maten, som inte var mycket att hurra för. Den svårforcerade fläskbiten mättade knappt, trots antipasti och skruvpasta. Desserten var dock superb. Kvällen avslutades med kaffe i lobbyn och gott fotbollssnack med smålänningen över en whisky.
Ljuset i vårt badrum hade lagt av tidigare på dagen, men trots muntlig anmälan i receptionen hade ingen reparation gjorts. Vi slocknade bokstavligen således.

Onsdag 13 oktober. Det var tidig väckning för vi skulle på utflykt till Stilo och Joniska havet. Frukosten blev något av en besvikelse eftersom vi fick vänta på både bröd, pålägg och juice. Avfärden blev försenad på grund av att våra lunchpaket inte var klara i tid, men snart rullade vi söderut och upp i bergen. Färden gick på slingrande vägar genom ett vackert kuperat landskap. Naturens frodighet överrumplade oss.
Stundom var det som att färdas i djungeln, stundom som i Norrland. Vi stannade för kissepaus i den lilla staden Serra San Bruno, där Maggie köpte rödlöksmarmelad. Vädret blev sämre och regnet öste ner då vi anlände till den lilla bysantinska kyrkan Catolica ovanför staden Stilo. Vi fick sitta inne i bussen och äta våra matpaket. Den utlovade utsikten blev det inte så mycket av, men några bilder blev det. Stefan backade sedan bussen hela vägen ner därifrån och vi rullade vidare ner mot kusten på serpentinvägarna.

Vi pausade i staden Soverato vid Squillace bukten och strosade en stund på den mosaikklädda strandpromenaden. Det var slående dött överallt. Järnjalusierna var neddragna och låsta till de flesta butikerna och fönsterna täckta av neddragna gardiner på andels- eller hyreslägenheterna. Någon ensam joggare eller hundägare syntes till.

Vi kunde dock få oss en kopp kaffe från busscaféet och dela på en ostmacka, som Maggie hade kvar.
Återfärden gick först norrut längs kusten, för att senare gå genom en dal i bergsmassivet över till den västra kusten igen. Vi nådde Falerna vid femsnåret och till min glädje kunde konstateras att min inlämnade lapp i receptionen gjort nytta. Ljuset i badrummet fungerade igen. Middagen serverades 19:30. Vi fick svärdfisk till huvudrätt och vi fick både rött och vitt vin att dricka. Det samlades in och överlämnades €5/par till hotellpersonalen för god service och visad generositet.
Stämningen blev hög därefter. För vissa något för hög att döma av rösterna i korridoren, när andra försökte somna.

Torsdag 14 oktober. Vi var nästan först till frukostbuffén. Bussen rullade söderut från Falerna vid halv nio. Efter några timmars resa blev det fika- och toa-paus ovanför det norra inloppet till Messinasundet, där Scylla och Carybis fortfarande vaktade. Vi strosade runt lite och tog några bilder.
Strax därefter befann vi oss i Reggio di Calabria, varifrån färjan till Sicilien och Messina avgick 12:20. Överfarten tog c:a 30 min. Vi kunde sitta på soldäck i det vackra vädret.
Några mil söder om Messina svängde vi av motorvägen till Letojanni vid kusten.

Stefan släppte av oss så att vi fick promenera utför trappor och genom en tunnel under järnvägen till Hotel delle Palme. Där fick vi en delikat lunch på kalv med tonfisksås och fräscha grönsaker. Rött vin samt vatten. Melon som dessert.

Vi fick rum 301 som var relativt fräscht och välbeläget med balkong åt havssidan. Dock till det mesta skymt av anskrämliga byggnader och TV-antenner.Av intresse kunde ändå antecknas de frekventa solvärmeinstallationerna och andra tekniska lösningar inom VVS-området och mobiltelefonin.

Strax efter 15 var vi uppe på vägen och embarkerade bussen för utflykten till Taormina. Stadens läge ovanför Naxosbukten bjöd på en härlig utsikt. Halvvägs upp blev vi omlastade i mindre bussar, eftersom det var för trångt att köra med den stora i den gamla staden.

Vi klättrade uppför trapporna till den gamla grekiska amfiteatern, varifrån vi fick några fina bilder. Vi vandrade därefter längs den eleganta gågatan Corso Umberto fram till den öppna platsen med det berömda Café Wunderbar. Vi satte oss på ett café mittemot och läskade oss med varsin öl, medan några musikanter underhöll oss.

Åter på hotellet blev det en liten återhämtning innan middagen kl. 20.

Det blev en trevlig kväll vid bord 37. Pasta+kyckling+salladsbuffé. Fruktbuffé till dessert - friskt och gott! Vi tog varsin kopp kaffe espresso i baren med gänget. Jag pratade bl.a. med värmlänningen om företagandets problematik.

Fredag 15 oktober. Upp halvsju och frukost sju. Utflykt till Syracusa. Maggie hade ont i sin fot och knä och stannade på hotellet tillsammans med bl.a. Ulla.

Bussen drog iväg söderut vid åttasnåret. Vi passerade staden Catania, som ständigt är hotad av utbrott från vulkanen Etna. Det fanns lavasten på båda sidor av motorvägen. Påbörjade hus- och vägbyggen fanns även här.
Efter c:a 1,5 tim nådde vi Syracusa, som i 2700 år varit en stad av stor betydelse. Grekerna anlade den, romare, araber och spanjorer har influerat staden olika århundraden.

Den svenska guiden Kristina tog emot oss och ledde oss in i den arkeologiska parken Neopolis. Vi besökte först den grekiska amfiteatern från 400 f.Kr och den romerska från 200 e.Kr. Däremellan låg Hieron II:s altare. Ett monument som uppfördes till Zeus ära och var 198x23 m stort. Hela offerplatsen var gigantisk. Här slaktade och åt man t.ex. 400 oxar.
Därefter tog vi oss ner i en väldig grop som kallades Paradiset.Där besökte vi ett väldigt stenbrott som kalldes Dionysos öra. Det var 23 m högt och 65 m djupt. Här hade man förvarat fångar enligt sägnen.

Därefter transpoterades vi ner till havet och vi fick en stadsvandring med besök på rådhuset och i domkyrkan Il Duomo från 1753. Snart var det dags för lunch och Bodil ledde oss till en restaurang där vi fick tre sorters pasta, vatten, vin och som avslutning mandelvin och ingefäraflarn.Jag promenerade tillbaka mot busstorget tillsammans med sällskapet jag delat bord med.

I en sötvattenbassäng nere vid havet (konstigt!) växte Europas enda papyrusbuske av format. Det hela var mycket märkligt med ett akvarium inhyst under, på något vis. Vi blev lite tidiga tillbaka vid busstorget, så vi slog oss ned på baren "City Life" på Via Cairoli 7 och fick oss varsin öl.

Strax efter fyra rullade vi norrut igen till Letojanni. Maggie och Ulla hade handlat frukt på gatan utanför hotellet och jag blev bjuden på vindruvor.

Efter en välbehövlig paus på hotellrummet, tog vi oss ner till foajén för lite mingel innan middagen. Vi satt vid samma bord som kvällen innan. Grönsakssoppa med linser och bönor först. Sedan fläskköttsmedaljonger med potatiskroketter och ärtor. Däremellan en salladsbuffé.
Vi tog oss varsin espresso i baren och pratade lite innan nattning vid 22:45.

Lördag 16 oktober. Väckning halvåtta, frukost åtta för avfärd nio, men vi var klara tidigt och fick en skön stund på balkongen i det vackra morgonvädret. Vi hade faktiskt havsutsikt från hotellrummet.

Det var Stefans lediga dag, så vi blev hämtade av en annan buss med italiensk chaufför, som tog oss först söderut och sedan via Catania upp på Etna. En säregen natur mötte oss. Stelnade lavaströmmar på båda sidorna av vägen bildade fantasifulla gestalter.
Överraskande var att så många nybyggen satts igång, trots den ständiga faran från berget/vulkanen. Etna har utbrott lite då och då, senast i våras, men de flesta är små utbrott från sidokratrar.

Vi stannade på 1900 m höjd vid Rifugio Sapienza. Några åkte vidare med linbanan upp till 2500 m och några få tog sig med jeep upp till 2900 m.
Eftersom jag tyckte att det momentet var dåligt organiserat, så vände jag på klacken och förenade mig med Maggie och några till och tog en öl i solskenet på terassen till Cantoniera Nicolosi. Lunchen intogs på en taverna där vi åt lasagne.

Återfärden med bedårande utsikt över havet och städerna avbröts endast av ett fotostopp på grund av en räv, som villigt poserade.
Nere i Letojanni skyndade vi upp på rummet för ombyte till solbadande på takterassen. Det tog dock inte lång stund förrän det började regna och vi fick bråttom därifrån.

Maggie och jag stötte på värmlänningarna i foajén strax därefter och vi gick till ett café tillsammans. Medan vi fikade stod regnet som spön i backen. Det klarnade emellertid upp och jag gick på upptäcktsfärd längs strandpromenaden.

Vid torget mittemot kyrkan vek jag av upp till vänster för att kolla den skotska puben The Twin. De skyltade med Tennent öl och det bestämdes senare att gå dit efter middagen.

Vi tog varsin Campari med juice före middagen och diskuterade bl.a. Ölvemarks sätt att lägga upp rutten, så långt.

Jag åt fisk medan Maggie valde kötträtten. Sammanfattningsvis kan sägas att maten inte höll så hög kvalitet på delle Palme. Vi fick vänta på smålänningen men kom till slut iväg till den skotska puben. Där drack jag en Tennents Super Lager. Stället var mycket genuint och lite pittoreskt med ett par tvillingar som ägare, men det fanns en kuslig stämning av fascism där också. Vissa gäster var klädda i svart och gjorde gester som fick tonas ner av omgivningen. Vi blev i alla fall trevligt bemötta och kom något runda under tofflorna till sängs strax efter 23.

Söndag 17 oktober. Väckningen kom 06:18 trots att Bodil beställt den till 06:45. Vi lämnade Letojanni kvart i nio och körde först söderut till Catania och sedan åt nordväst runt Etna. Landskapet var bedårande och öppet. Lite likt Skottland på sina ställen, med får och kor som gick och betade.

Vi var framme i Palermo vid ettsnåret och checkade in på våra rum direkt. Hotel Villa D'Amato var fräscht och nyrenoverat. Vi fick rum 218. Det var kvalmigt och varmt, så vi öppnade fönstret och gick ner i trädgården för att äta den medhavda lunchen. Vi satt i solen och det var härligt med macka och rödvin.

Kvart över tre äntrade vi bussen för en stadsrundtur i Palermo. Den blev mycket trevlig. Vi såg många platser som vi kunde återvända till.

Halvåtta var det middag i restaurangen, som tyvärr inte försetts med ljudabsorberande material, varför det nästan blev omöjligt att konversera, när ungdomarna vid borden intill skrattade och tjattrade sin amerikanska.
Förutom antipasti och pasta, blev det fläskkotlett igen med kokt potatis. Vi delade en flaska Cabernet Sauviginon, som var mycket gott. Det blev ett tidigt sänggående denna kväll utan sudd i baren.

Måndag 18 oktober. Vi kunde ta det lugnt på morgonen, eftersom vi inte skulle med på dagens utflykt. När vi kom ned till frukostmatsalen var allt slut. Skolklassen och våra egna "gräshoppor" hade länsat faten och en stackars flicka kämpade för att klara all service och påfyllning.
Vi klädde oss för alla eventualiteter och tog buss 224 från Via Messina Marina 178 mot centralstationen. Det regnade så smått, men snart tilltog det och när vi steg av, så öste det ner.

Vi hamnade i stadsdelen Albergheria och fick uppleva en fantastisk livsmedelsmarknad-Balerò. All sorts frukt och grönsaker, charketuriprodukter och fisk/skaldjur i en salig blandning med krimskrams som man kan se överallt.

Vi hade några problem med att orientera oss med de dåliga kartorna, men kunde ändå finna ett café, där vi fick oss en kopp kaffe och varsin macka. Det hette Bar Europa Stancampiano och låg vid Piazza Giulio Cesare.
Promenaden i ösregnet på Via Maqueda upp till Quattro Canti förbi Fontana Pretoria, gjorde oss dyblöta och vi bestämde att gå tillbaka till järnvägsstationen på Via Roma, där vi fönstershoppade lite grand.
Vi lyckades köpa bussbiljetter och ta oss med 225:an österut "hem" till hotellet och stiga av vid rätt hållplats.
Det var bara att hänga allt vi hade på oss på tork och få lite värme under täckena. Strax efter fyra tog vi oss ut och upp till livsmedelsbutiken Conad i regnet under Maggies lilla paraply. Väl där handlade vi vin, öl, snacks, ost och youghurt. Vi fick dubbelt av allt, sedan en stor svart man tolkat och hämtat varorna åt oss. Sedan kunde vi duka upp ett trevligt litet mellanmål på hotellrummet.
Middagen serverades 19:30. Det blev en kaffe med konjak därefter i uterummet tillsammans med värmlänningarna, smålänningarna och tjejerna. Jag tog upp det faktum att några hamstrade frukostmat i sin väska och reaktionerna lät inte vänta på sig. Vi packade lite innan nattning vid 23-tiden.

Tisdag 19 oktober. Vi var nere till frukosten i tid och kunde äta i lugn och ro. Sedan packade vi färdigt och jag bar ner väskorna. Jag betalade notan i receptionen och gick upp för att hämta handbagaget och Maggie.
Vi lastade väskorna och tog plats för en utflykt till bergsbyn Erice. Det regnade hela tiden och var dimmigt och blåsigt. Jag och Maggie kämpade oss upp till torget, sedan fick det vara nog. Vi släntrade ner igen och maggie passade på att köpa lite olivolja i en liten butik. Toaletterna vid bussparkeringen var grisiga. Utsikten från bussen när vi åkte ner var magnifik, men annars inget resmål att orda om.

Så kom vi till gården nere på slätten, Fattoria Manostalla Villa Chiarelli, som serverade "Solens mat". Ett trevligt ställe utslängt på åkern. Vi serverades säkert sex antipasti, två sorters pastarätter, lammracks, lammkorv, och stekt potatis, melon och som avslutning mandelperfait. Vi bjöds på rödvin därtill och smålänningarna bjöd på var sitt glas skumpa p.g.a. sin bröllopsdag. Jag satt bredvid "bukspottsprofessorn" som ville utveckla den intellektuella spänsten med mig, vilket naturligtvis var smickrande.

Återfärd till Palermo och c:a 1,5 tim där på egen hand i kvällningen. Jag och Maggie gick för oss själva och hittade ett gediget ställe som hette Mon Café på Via P de Scordia 152, där vi fick oss varsin stilla kopp riktigt kaffe.
Då vi gick därifrån valde vi fel väg och irrade runt ett tag utan att hitta tillbaka till där vi skulle hämtas upp. Vi frågade dock oss fram och kunde komma rätt både till plats och i tid till 19:45, som var sagt.
Stefan tog oss ner till hamnen, där vi fick våra biljetter och kunde ta oss ombord på färjan M/N Zeus Palace och till hytt nr 5129. Många av resenärerna var väldigt besvikna på sina hytter. Så även Maggie, som tyckte att den grekregistrerade skorven var "dövidrig".
Vi utforskade båten lite grand och satt i baren någon timma med de andra bussresenärerna, men även med en okänd svenska som reste på egen hand med husbil. Vid elvatiden gick vi till vår hytt för att knoppa in.

Onsdag 20 oktober. Natten ombord var jobbig med stark sjögång på Tyrrenska havet. Jag somnade ändå, men Maggie fick inte så mycket sömn. Mitt i natten smällde det till ordentligt och jag kunde halvvaken konstatera att kaptenen höll fartyget vinkelrätt mot vågorna, med duktigt stampande som följd. Dock betydligt bättre än om vi hade rullat med vågorna. På sennatten, när färjan hunnit upp i skydd av Sardinien, lugnade det sig något och slumrande vila infann sig.

Vi steg inte upp förrän vid halvtio och improviserade en frukost i hytten med bl.a. rosévin. Därefter tog vi oss en liten rekogniseringsrunda innan vi gick upp på pooldäck och solade lite grand. Vädret var relativt vackert och man kunde se Corsica på babordssidan och ön Elba på styrbordssidan, innan vi var ute på det Liguriska havet.

Vid 14-tiden gick vi ner i baren och fick oss lite kaffe och en macka. Vi hade trevligt sällskap och kunde prata bort eftermiddagen ganska behändigt. Vi hämtade våra handbagage, drack lite vin och väntade på att färjan skulle lägga till i Genua.
Jag var uppe på soldäck och tog några bilder när vi var i Genuabukten och närmade oss hamnen. Efter nästan 24 timmar hade vi fast mark under fötterna igen. Det fanns de som grät av lycka inför detta.
Det blev en bussresa upp genom bergen på en och en halv timma innan vi var framme vid hotell Diamante i Marengo utanför Alessandria.
Vi fick mat 20:45 - pasta och fläskkött igen, men det smakade riktigt gott. Vid 23 var det nattning och vi somnade gott i de bekväma sängarna, utpumpade av sjögång. Maggie började bli förkyld och mådde inte så bra.

Torsdag 21 oktober. Det blev en tidig väckning vid sex och frukost 06:45. Vi satt med fd. röntgenläkaren och diabetesforskaren.
Upp på rummet och packade färdigt. Lastning och avfärd vid åtta.
Vi tog oss ut på motorvägen mot Milano och när vi passerat den staden, så tog vi sikte på Como, med den vackra sjön och gränsstaden Chiasso. Faktiskt samma väg som vi körde år 2000, när jag och Mats såg Champions League-finalen mellan Bayern München och Valencia på Guiseppe Meazza-stadion.

De höga snöpudrade alptopparna och de gröna välbetade "sammetsängarna", med kor, får och getter, gav en fantastisk upplevelse.
När vi rastade passade jag på att framföra mitt alster, som mottogs mycket väl, i alla fall av dem som förstod finessen med melodin "Den glade bagarn i San Remo".

Vi reste ut med flygplan, med buss och sedan båt.
Vår färd gick genom landskap som låg där i försåt,
för inte var vi många som anat denna prakt
av bergens flora, dalarnas djup uti Italiens trakt.

I bussen fick vi guidning på allra bästa sätt
av glada, söta Bodil som kunnigt gav porträtt
till alla vackra vyer dit Stefan styrde oss –
Toscanas kullar, Kalabriens kust där man nu har slutat slåss.

Så kom vi fram till sundet, som bär Messinas namn.
Där fick en liten färja ta över oss till hamn,
som grundades av greker långt före våran tid.
En stad som präglats utav sin roll som Siciliens mötesprofil.

Se’n blev det några dagar med utflykter på ön.
Vi lärde oss om alla som tillbett Gud i bön.
Problemet var ju bara att hus fick byggas om
från hednatempel, kyrka, moské till en synagoga med dom.

Vi tog oss upp för Etna, ett berg som sprutar eld
närhelst det så behagar, förutan någon gäld.
Men vi njöt gott av utsikt längs lavastenars spår
mot havet, slätten, odlingar, hus, såsom inget annat förmår.

När vi kom till Palermo, Siciliens huvudstad,
det blev en trevlig utflykt-sevärdheter där på rad.
Men dagen efter regnet bara öste ned.
Trots det vi såg en marknad med fiskar, frukt och grönsaker med.

Till slut vi också kunde få smaka ”Solens mat”
med många goda rätter som bars till oss på fat.
Och vinet smaka’ mumma, så stämningen blev hög
för bröllopsdag vi hurrade glatt och drack det brudparet bjöd.

En grekisk färja tog oss på gropigt hav en natt
till Genua da’n efter, man blev ju ganska matt,
men snart nalkas finalen på detta äventyr,
så jag passar på att tacka er alla för trevlig sällskapsmessyr.

Det blev senare en svindyr lunch på kalvkorv i Schweiz på Marché Heidiland, innan färden gick vidare in i Tyskland/Bayern via Österrike och San Bernadino passet.

Efter händelselösa mil på de tyska motorvägarna, gjorde vi ett nytt kisse/fika-stopp innan vi fortsatte norrut.
Middagen, på kyckling och god svampsås med tagliatellepasta, intogs på ett litet ställe i någon by och sedan åkte vi ytterligare en timme och en kvart till hotell Ullrich/Elfershausen i Bad Kissingen för den sista övernattningen.

Fredag 22 oktober. Svintidig väckning 05:30 med frukost 06:00. Jag hann ändå duscha och raka mig först. Maggie var kass av förkylning och kom ner senare. Det var en mycket god frukostbuffé som serverades. Den bästa på hela resan.
Lastning kvart i sju och strax därefter rullade vi ut på motorvägen. Hotellet var väl värt sina fyra stjärnor.
Det blev en fikapaus på förmiddagen vid Göttingen och lunchen intogs på Zum Braunen Hirsch i Lüneburger Heide. Jag åt god köttfärslimpa med grönsaker och kokt potatis och Maggie tog hajmal med ljum potatissallad.
Det blev inte många ord sagda på resten av resan till Malmö, men vi gjorde naturligtvis det obligatoriska stoppet på Bordershops lager utanför Lübeck och inhandling på färjan över Fehmarnsund.
Vi anlände först till Toftanäs innan bussen gick vidare till hotellet i city. Anslutningsbussen till bl.a. Ängelholm tajmade perfekt och vi kunde rulla på utsatt tid.
Jag ringde från bussen och beställde taxi till 21:35. En chaufför av obestämt kön hämtade upp oss på Shellmacken och snart var vi hemma igen.
Maggie stupade i bingen medan jag pulade lite och plockade ur väskan innan nattning vid 23. En mycket spännande och berikande resa var till ända.

Till toppen av sidan      © Per-Olof Jansson 2010-11-17. Omarbetad 2013-06-30.