Dag 1. Ängelholm-Baunathal

Mobilen larmade 04.45. Efter en liten frukost och ett öga i tidningen, tog vi taxi till Mc Donalds. Anslutningsbussen från Bergkvara kom 06.15 och vi var framme på bussterminalen Toftanäs en timme senare. Maggie köpte kaffe med fralla till oss. Vår buss skulle gå 08.10 från läge A15. Det visade sig bara vara 26 resenärer som skulle med i Scandoramabussen, som rattades av Stefan Svensson. Vår guide hette Eva Lundqvist.

Det tog drygt två timmar ner till färjeläget i Rödby efter en händelselös etapp. Eva tog upp lunchbeställningar. Färjan avgick 10.45 och bjöd inte på något oväntat. Vi ökade blodsockerhalten med lite choklad och godis.

Vi stannade i Timmendorfer Strand och lunch på Atlantis Hotel. Jag åt schnitzel och Maggie vegetarisk lasagne. Bosse från Örebro slog sig ner vid vårt bord och vi fick en trevlig pratstund. 13.35 rullade vi igen medan regnet tecknade vindrutorna.

Vi stannade på ett rasrställe nära Celle och vi tog en glass och sträckte på benen. Strax efter 17 for vi vidare. Kvart i åtta kunde vi checka in på hotell Ambassador i Baunathal. Rum 121. Middag 20.15 så det fick gå snabbt med uppfräschningen.

Efter en god frukostbuffé på hotellet rullade bussen iväg 8.40. Vi besökte fästningen Marienberg ovanför Würtzburg, liksom Gustaf II Adolf en gång på 1600-talet. Däruppe fick vi en fantastisk utsikt över floden Main och staden.

Stefan körde oss ner för berget och vi gick över den gamla bron upp till katedralen och lunchade på sparrissoppa med vitt vin vid brofästet-"Caféhaus Brückenbäck".

Det blev en kort stadsvandring i Würtzburg över den gamla bron och lunch på Alte Mainmühle. Maggie hittade naturligtvis en garnaffär.

Utsikten från fästningen över Würtzburg var bedårande.

Den gamla fästningen Marienberg hade verkligen bastanta murar.

Maggie hittade naturligtvis en garnaffär.

Alte Mainmühle i Würtzburg.

Skytteföreningen stod för statyerna.

Annars tillbringades det mesta av dagen i bussen tills vi nådde hotellet Kranz och checkade in i annexet på gården i rum 3. Dålig standard! Kallt och fuktigt, men den gemensamma middagen var god. Huvudrätt: kalkon.

Vi tog en promenad i den "döda" byn. Inte mycket att se och ännu mindre att göra. Bara WiFi i barområdet, men ingen större TV eller lounge för samvaro. Detta hotell borde Scandorama slopa!

Hotel-Gasthof Kranz och orten Blumberg hade verkligen inte mycket att komma med!

Soporna från hotellet stank.

SOS-telefonen var "textiliserad".

Gränsövergången mellan Tyskland och Schweitz.

Rhen vid Schaffhausen.

Rhenfallet i Schweiz vid Shaffhausen är Europas näst bredaste med sina 150 m.

Fallhöjden är 23 m. Med över 700 liter/sek vräker vattenmassorna sig ner.

Efter en påver frukostbuffe rullade bussen vid nio mot Schaffhausen. Vi hade tur med vädret när vi besökte Rhenfallen i Schweiz, men regnet hängde i luften. Verkligen vackert och en typisk turistfälla. Sightseeingbåtarna utgick från en ö i floden med en gammal borg och en bistro/shop. Båtarna hade olika färger och rutter. Vi tog en fika där ute. Sedan promenerade vi en stund längs strandpromenaden innan det var dags att åka vidare.

Vår guide Eva fick klä sig i plast för att rekognisera.

När vi kom fram till Mainau vid Bodensjön, öste regnet ner. Vi väntade en stund i bussen medan Eva klädde sig i plast och gick för att köpa biljetter till oss. Då det lättade något gick vi mot bron, passerade biljettkontrollanten och tog lokalbussen ut på ön. Om det Med uppfällt paraply tog vi oss igenom Torbogengebäude fram till Barockschloss och sökte skydd i kyrkan där en stund. Vi beskådade därefter Italienischer Rosengarten med dess mångfald och tog en sväng inom Palmenhaus.

Lennart Bernadottes blomsterö vid Bodensjön gav oss en fin upplevelse. Fjärilshuset var magnifikt!

Vi gick sedan till restaurangen Schwedenschenke för att äta lunch. Schmetterlingshaus (fjärilshuset) blev nästa anhalt. Höjdpunkten på utflykten, enligt min uppfattning. Alldeles förtjusande växter och djur i ett välordnat orangeri. Kvart i fem samlades vi på bussparkeringen för återfärd. Upplevelsen hade blivit ännu större om vädrets makter varit med oss.

Det blev lite EM-fotboll på rummets TV mellan Österrike och Ungern innan den gemensamma middagen kl 19. Vi fick tomatsoppa, sjötunga med ris som var väldigt gott och glass med hallon. Trevlig stämning vid bordet. Vi satt kvar ganska länge och pratade med några andra av resenärerna, men det blev tidigt sänggående vid 22 ändå.

Titisee-Neustadt i södra Schwarzwald.

Rundtur med båten Ingrid.

Fika med Schwarzwälder kirschtorte.

Kurorten St. Blasien med sitt benediktinerkloster och stora domkyrka i Hochschwarzwald. 3900 invånare.

Todtmoos med sin pilgrimskyrka i barockstil - "Unserer Lieben Frau". 1900 invånare.

Gasthof Kranz matsalar var rymliga, men tråkiga.

Bussparkeringen desto trängre!

Riquewihr. Denna pärla i Alsace längs "Route des Vines" i Frankrike.

Utflykten söderut på Route des Vines startade kvart i nio. Vi fick se en massa vackra byar innan vi stannade i Riquewihr.. Det regnade hela tiden medan vi promenerade uppför huvudgatan, där vi möttes av en hel karavan av Citroën-veteranbilar. Vi tog varsitt glas Riesling på Le Medieval och väntade på att regnet skulle upphöra.

Colmar. 67 000 invånare. "Capitale des vins d'Alsace". En mycket vacker stad!

Sedan vidare till Colmar där vi gjorde en gemensam promenad genom den vackra staden med alla dess korsvirkeshus. En blå himmel med strimmor av sol förgyllde vandringen. Vi stannade på Le Bistrot du Koifhus och lunchade. Det blev varsin "Quiche Lorrain" med öl och vin. Därefter strosade vi i sakta mak till parken vid Musée Unterlinden och vidare till bussparkeringen.

Andlau. Omgivet av tre "Grand Cru" vingårdar: Kastelberg, Moenschberg och Wiebelsberg. Vinprovning hos familjen Wach.

Kvart över tre gick färden norrut igen mot Andlau och Jean Wachs vingård. Raphael med hustru och söner tog emot. Det blev vinprovning i deras vinkällare, med anor från medeltiden. Vi testade fem sorter: Muscat, Pino gris, Riesling, Gewürtztraminer och Cremant. Underhållande föreläsning av Raphael och verkligen goda viner! Jag och Maggie köpte 12st riesling gran cru Wiebelsberg för endast €96. Den praktiserande sonen var med och lastade lådorna i bussen.

Vid sextiden körde Stefan bussen tillbaka till hotellet i Strasbourg. Vi kunde ta igen oss en stund på rummet, men vid åtta gick vi ut och letade efter en restaurang. Det blev italienskt på Rue du Vieux Marche aux Vins. Ristorante La Grappa. Vi åt "penne vitello" och drack "Montepulciano" därtill. Jag kunde beställa på italienska, men först sedan ägarinnan själv tog sig an oss. Stället verkade populärt. Det var gott men dyrt!

Den tyska vinporten i Schweigen. Uppfört av nazisterna på 1930-talet. Markerar slutet på den 85 km långa "Deutsche Weinstrasse", som börjar i Bockenheim i norr. Det är Tysklands äldsta och mest kända turistled.

Klicka på bilden och läs mer på Wikipedia.

Gradierbau. En 333 m lång anläggning för att skapa salthaltig inandningsluft i välbefinnande och förebyggande syfte. Skapa havsluft i inlandet. Det har funnits 6 anläggningar av detta slag i Salinenhof.

Bad Dürkheim. Kurort längs den tyska vinvägen, med världens största vintunna i vilken en restaurang är inrymd.

Avfärd från Strasbourg och Frankrike. Det blev en tråkig motorvägstur till Bad Dürkheim. Men först var vi och tittade på ett nazimonument i Schweigen. Lagom kul! I kurorten Bad Dürkheim gick vi först till en marknad bakom ett märkligt bygge. Det visade sig vara en anläggning för att skapa havsluft. "Gradierwerk" eller "Saline", som man skulle vandra runt i och inandas välgörande essenser. Du milde!

Vi strosade runt längs Kurbrunnenstrasse och lunchade därefter i det gigantiska vinfatet på restaurang "Dürkheimer Fass". Jag åt bratwurst och Maggie tog friterad camembert. Orten var helt inriktad på hälsoverksamhet.

Därefter bussfärd till Beckum och Hotel Höxberg i regnet. Snabb Incheckning och gemensam middag direkt vid 19. Sparrissoppa först. Stora frikadeller som huvudrätt och något dallrigt blekt till dessert. Ingen kulinarisk sensation. Jag och Maggie tog varsin espresso i foajen och tittatde lite på fotboll på TV innan nattning. Dessförinnan var jag med ungdomarna upp i "Soestwarte". Ett 23,3 m högt vakttorn från 1889, beläget på det 160 m höga Höxberg. Man hade god utsikt därifrån, men lite ruggigt i kvällningen.

Hotel Restaurant Höxberg, Soestwarte, Beckum. Sista natten med gänget.

Lunch i Scharbeutz

Avresa med bussen från Höxberg kl. 8. Vi var snart ute på motorvägen och rickade norrut. Efter några timmar blev det fika- och toapaus vid "Allertal Ost, Essel". Ett typiskt charmigt tyskt rastställe.

Jag läste min bok på plattan och löste korsord när bussen fortsatte och kvart över ett fick vi lunch på Wennhof in Scharbeutz. Vi rullade vidare en timme senare.

Kvart i 4 tog vi färjan över Fehmarn bält. Solen sken, men det blåste bra, så vi satt inne på däck 7.

Vi var i Sverige 18.30 och kunde efter avlastning ta en fika på Öresundsterminalen innan avfärd därifrån med anslutningsbussen. Vi var i Ängelholm fem i halv tio och vi tog taxi hem. Resan var till ända och klockan var 22.

Färjan över Fehmarn bält.