Alarmet på iPhonen ljöd 06:15. Efter morgonbestyren var vi på banan och lämnade lägenheten, lagom påpälsade för den friska, kyliga morgonen, -4°C. Vi gick ner till järnvägsstationen och löste DUO-biljett till Kastrup/Köpenhamn för SEK 288. Vi hade bara handbagage och de mindre trolleyväskorna med. Öresundståget var 5 min försenat, så avgången blev 07:46.

På Kastrup lyckades vi, med viss hjälp, få ut både boardingkort och bagageremsor ur automaten. Vid 9:30-snåret var vi klara med incheckningen och kunde leta oss fram mot hall A. Jag förundras varje gång över det utbud som finns i taxfree-shopen och i alla andra butiker som finns där. Hyrorna måste vara höga och man undrar hur de kan få lönsamhet i verksamheten.

När klockan hunnit bli 10, så kände jag att det var dags för mackan som jag tagit med i ryggsäcken. Vi slog oss ned på "Le Sommelier Bar & Bistro" och Maggie tog en kaffe medan jag drack en öl. det blev lite korsordslösning också och vid 11 gick vi bort till gate A17, som naturligtvis låg längst bort!

Boardingen var planerad till 11:30, men det dröjde en timme efter det på grund av något tekniskt med flygplanet. Nåväl, 12:06 lyfte A321:an och vi hade sätena 20E och F på styrbordssidan. Rostbiffen med potatissallad var god färdkost tillsammans med lite rödvin. Annars hände inte så mycket förrän kärran satte hjulen i banan på Gran Canaria kl. 16:55 CET. Vi fick ut bagaget vid band 33 en halvtimme senare och kunde få anvisning av de väntande Apolletjejerna till transferbussen.

Vid plats A5 stod en 28-platsers Ivecobuss, som hade nr 11 i fönstret. Vi tog platserna längst fram. Chauffören var en gladlynt trind herre som stuvade in väskorna längst bak. Vi rullade ut från flygplatsen fem i fem lokal tid och kosan ställdes norrut mot Las Palmas. Bussen lämnade av resenärer på 3 hotell innan vi kom till Astoria på FERNANDO GUARNATEME 54, där vi kunde checka in kl. 17:35 GMT. Vi fick rum 213 med utsikt mot en gata och en husfasad, men själva rummet var helt OK och badrummet rymligt och fint.

Det blev en liten upptäcktsfärd runt på hotellet. Vi tog hissen till 5:e våningen och fann en förtjusande bar med flera olika sittgrupper, fritt WiFi, TV, datorer med gratis Internetuppkoppling, flera solterasser, utomhuspool och ett gym. Det ville småstänka från skyarna emellanåt, så vi satte oss med varsin öl och kollade livet vid bardisken.

Därefter tog vi oss ut på gatorna i hotellets närhet för att orientera oss. Vi gick ner på strandpromenaden LAS CANTERAS och strosade österut för att insupa atmosfären och söka efter ett ställe att äta middag på.

En regnskur överraskade oss, så vi fick ta närmsta bästa ställe, vilket blev EL CHARCON där vi slog oss ner vid ett fönsterbord, något blöta. Maggie beställde en halv kyckling med pommes frites, medan jag gav mig på en kanarisk rätt: Köttstuvning med kikärtor. Båda rätterna smakade gott, men vi beställde fel dryck! Vi trodde det skulle bli vanligt rödvin, men fick in en sangriavariant med isbitar i. Maggie bad servitrisen att plocka bort isbitarna, så att det gick att konsumera. Ja, ja...det är sådana nitar man springer på som turist ibland. Ingen katastrof - det gick ner.

På hemvägen slank vi in om på "Superdino" och köpte vatten+öl för att få bort den söta smaken ur munnen. När vi var tillbaka på rummet hade inte klockan hunnit bli mer än tjugo över nio, men vi kände oss mosiga och var nöjda med resdagen, så vi gjorde oss i ordning för natten.

Vi tog det ganska lugnt på morgonen och var klara för frukostbuffén vid tjugo i nio. Den var överraskande riklig-inget fattades. Vi blev duktigt mätta, men för en del räcker tydligen inte detta. De fanns de som bredde mackor och stoppade i påsar tillsammans med frukt och flaskor med juice. Flera hade egna kaffemuggar med sig. Märkligt! Vi nästan skämdes för deras agerande, när vi såg personalens sneda blickar. Syndarna var i stor utsträckning tyskar.

Därefter gjorde vi oss i ordning för dagens utflykt bort mot hamnområdet. När vi kom ner till strandpromenaden LAS CANTERAS såg vi avspärrningarna och blev påminda om maratonloppet, som hade startat kl. 8.

Vi strosade österut och möttes hela tiden av löpare och cyklister. det var hundratals av dem. Morgonen var strålande vacker, men aningen kylig.

Vid SALVADOR CUYAS avvek vi från PASEON och tog oss över motorvägen till CENTRO COMERCIAL EL MUELLE och PZA DE CANARIAS. Maratonloppet gick förbi där också, så polisen hade spärrat av.

Vi utforskade i alla fall det underjordiska busscentrat och luskade ut vilken buss vi skulle ta till den gamla staden. Det stora taket över schaktet såg ut som ett slags segel. Imponerande!

I parken framför CASINO LAS PALMAS pågick en stor marknad. Där köpte jag en livrem för 10 €. Där fanns kanske hundra stånd uppställda med att möjligt att köpa. Det mesta rent "mög" om man skall vara ärlig.

Därefter kom vi upp till PARQUE STA CATALINA där vi stannade vid en tillfälligt avstängd busshållsplats. Det pågick ett stort ställningsbyggande på gatan framför byggnaderna TURISMO och ESTACIO DE GUAGUAS. Där kom vi i samspråk med ett svenskt par som skulle med 12:ans buss till gamla stan. Vi gick vidare och i östra delen av parken kunde vi lyssna till musik och beskåda spontandansare av olika karaktärer. Det blev en paus på ett café i västra delen med en öl.

Därefter promenerade vi längs NICOLAS ESTEVANEZ fram till FERNANDO GUANARTEME, som sneddar åt SV parallellt med stranden. Vi kom fram till vårt hotell och efter toalettbesök och klädbyte gick vi ut igen för att äta lunch. Det blev på ett ställe på det lilla torget PLATZOLETA FARRAY som vi passerat innan och tyckt se trevligt ut. Mätta och belåtna tog vi oss ner på strandpromenaden och handlade varsin smarrig kaka till kaffet på GRANIER-PANES ARTESANOS. Fikat intogs något senare uppe på takterassen till vårt hotell, men solen ville gömma sig bakom molnen och efter en dryg timme med solbad och korsordslösande, drog vi oss tillbaka från den något dragiga terassen. Maggie kollade sina mail på hotelldatorn, medan jag åkte ner på rummet och skrev.

Vi passade på att vila lite ock kolla nyhetssändningarna innan vi gick ut igen vid sjutiden. Vi tog oss på nytt ner till strandpromenaden och gick österut. Denna afton fastnade vi för ett ställe som heter EL GALLO FELIZ. Det var nästan fullt, men de klämde in oss vid ett litet bord mitt i. Vi fick svenska grannar som kunde intyga att allt på menyn var gott, varpå Maggie valde sjötunga och jag schweizerschnitsel. Vi blev båda nöjda och fick varsitt glas vin därtill. Vid niotiden var vi tillbaka på hotellet och jag tittade lite på fotboll från Bundesligan på TV innan det var dags att knoppa in.

Vi vaknade slutligen vid åttatiden efter en del gryningsslumrande. Frukostbuffén var lika god denna morgon, men vi placerade oss inte så bra. Det visade sig nämligen att vagnarna med diverse matvaror och porslin mm. till och från köket kördes alldeles intill vårt bord, så det blev allmänt stökigt/bullrigt. Strax efter nio gick vi upp till hotellfoajén och kontaktade Apolloguiden som satt där. Hon lämnade oss lite tips om busslinjer mm.

vid halvtiosnåret var vi på väg längs strandpromenaden. Denna förmiddag västerut mot AUDITORIO ALFREDO KRAUS. Vi såg många som surfade i de höga vågorna, som hela tiden rullade in och bröt mot den grunda strandhyllan.

Borta vid konserthuset kunde vi studera flera stora bronsskulpturer och vi rundade udden vid AUDITORIO DE LAS PALMAS.

Vi gick runt en parkering och kom till CENTRO COMERCIAL där vi gick in och tittade oss omkring.

Därefter tog vi oss via småvägar upp till AVENIDA DE JOSÉ MESA Y LOPEZ, som ledde oss fram till PLAZA DE ESPANA. Det är en stor cirkulationsplats med flera caféer och en staty i mitten. Vi fortsatte fram till de stora varuhusen EL CORTE INGLES som ligger på båda sidorna av avenyn. Vi gick in i det största och som vanligt fick jag en känsla av "överflödesäckel"

Vi tog CALLE GALICIA åt norr tills vi stötte på "vår" gata FERNANDO GUARNATEME. Vi följde den en stund, men tog av på CALLE OLOF PALME ner på strandpromenaden, där vi fikade på uteserveringen till PANADERIA GRANIER.
När vi kom till hotellet, åkte Maggie direkt upp till takterassen för att boka två solstolar, medan jag tog mig till rummet för ett litet ombyte och för att hämta handduk och korsordstidningen mm. Därefter blev det ombytta roller och vi kunde få lite sol på kropparna någon timme, innan den gick i moln på nytt.

Grannarna på hotellet visar sig vara en högljudd, störande skara finländare, som inte drar sig för någonting. Någon var kanske en efterbliven maratonlöpare och någon var efterbliven på riktigt! Bökade runt med solstolarna och använde parasollerna som vindskydd bl.a. Vi drog oss inomhus och kollade mail på datorerna i det innersta av baren, men förfasade oss över hur folk använde borden som fotpallar. Ingen hyfs alls, enligt vår mening!

Efter en vilostund på hotellrummet gav vis oss ut i den nittongradiga kvällningen vid sjutiden. Vi promenerade österut på strandpromenaden till ett ställe som Apolloguiden rekommenderat. Det hette RESTAURANTE LA REGATA. Jag beställde lammkotletter och Maggie tog fläskfilén. Varsitt glas rött vin till det. Ingen av oss blev nöjda med varken mat eller dryck. En slätstruken middag kan man säga, men det får man räkna med emellanåt. På hemvägen stannade vi till och köpte glasstrutar och hemma på hotellet hämtade vi kortleken på rummet och åkte upp till poolbaren, där vändåttan tog vid över en kopp kaffe och en liten cognac. Vi spelade ett par omgångar och vann varsin gång, innan vi bröt upp och åkte ner till rummet för lite koll på SKY News, som rapporterade från översvämmningarna i Somerset, och på svenska TV4, innan lamporna släcktes.

Vi var uppe strax efter åtta och tog oss ner till frukostbuffén. Lokalen i källaren är helt OK, även om akustiken kunde varit bättre. Trots skylten vid hissen om att det är förbjudet att ta med sig mat och dryck därifrån, så fortsätter tyskarna att bre mackor som de tar med sig tillsammans med frukt och kaffe i termosmuggar. Deras girighet är frapperande pinsam.

Efter ett besök på rummet var vi klara för att leta upp busshållsplatsen på AVDA DE JOSÉ MESA Y LOPEZ. Vi gick dit via CALLE OLOF PALME och CALLE LEON TOLSTOY. Stundtals var det svårt att ta sig fram på grund av alla felparkerade bilar, som står på sniskan i gathörnen. Vi hittade dock en hållplats på södra sidan och medan vi konstaterade att det var rätt tidtabell mm. så blev vi tilltalade av en kvinna på engelska, som undrade om vi behövde hjälp. Hon var mycket tillmötesgående och berättade att vi skulle gå av vid ändhållplatsen. Maggie fick snart sittplats mittemot henne och deras samtal fortsatte. Jag kunde också sätta mig efter en stund, men snart var vi framme i Gamla stan.

Vi promenerade runt TEATRO PEREZ GALDOS, tog oss över den stora gatan CTRA DEL CENTRO och besökte marknaden VEGUETA.

Därifrån gick vi till CASA MUSEO COLON där vi erlade entré och tillbringade en stund med Columbus resor och Las Palmas historia.

När vi kom ut så tog vi en smal krokig passage fram till PLAZA DEL PILAR. Vi rundade CATEDRAL STA ANA och fotograferade en del på torget PLAZA STA ANA med sina vackra hus.

Det började regna så smått, men rätt som det var sken solen igen. Så höll det på mest hela tiden. Vi kom fram till CAIRASCO, gick förbi CABINETT LITERARIA och tog varsin kopp kaffe på ett ställe längs SAN BERNARDO tills en regnskur var över.

Vi fortsatte till CALLE TRIANA och norrut på den till informationskiosken vid SAN TELMO parken. Precis intill på gatan kunde vi studera en spektakulär bronsskulptur.

Maggie ställde sig i kö för att få lite information och en karta, sedan vände vi söderut igen längs shoppinggatan TRIANA med alla butiker och rika folkliv.

Magarna kurrade emellertid, så vi slog oss ned på CAFÉ ATRACON och fick oss varsin macka och öl. Efter det kände vi oss ganska färdiga med den gamla staden för denna gång och vi släntrade så sakteliga bort mot busstationen vid teatern igen. Vi kunde ta 14:05-an tillbaka och steg av alldeles innan CENTRO ESPAGNA på avenyn MESA. Sedan tog vi den närmaste vägen ned till strandpromenaden och satte oss på en bänk för att njuta av miljön och mångfaldet av människor. När vinden började kännas för kall, så gick vi tillbaka till hotellet. Vi åkte upp till poolbaren och "hängde" en stund. Vid halvsex drog vi oss tillbaka för att bl.a. kolla TV4-nyheterna. Ett litet klädbyte kom till stånd och vi gick ut för att äta middag på GALLO FELIZ.

Det var tur att vi var tidigt ute, annars hade det varit kört. Snart ringlade kön sig lång ut på gatan. Stället var mycket populärt. Vi beställde grillspett med stekt potatis och grönsaker. En halv flaska rött därtill. Det var mycket gott med tre sorters sås att välja bland. Avslutning med kaffe och chokladmousse. När vi gick tog servitören mig i hand och vi tackade honom för god service. Så fort vi lyft från bordet, så ställdes det i ordning för nästa matgäster.

Vi promenerade hem till hotellet längs havet. Det blåste ganska friskt och det var skönt att ha jackan på sig. Klockan var inte mer än lite över åtta, men vi åkte upp på rummet och tittade på TV och löste korsord. Sedan var det godnatt!

Vädret verkade regnigt på morgonen, men visade sig bli bättre än väntat då vi tog oss mot hamnområdet och den breda stranden där. PLAYA DE LAS ALCARAVANERAS låg tom och öde, sånär som på en ensam båtuthyrare.

Vi gick från CLUB NAUTICO till PUERTO DEPORTIVO, där vi gick ner för trapporna till hamngatan JOAQUIN BLANCO TORRENT.

Det blev en kaffepaus på SAILOR'S BAR innan vi fortsatte norrut igen och kollade alla de fina båtarna.

När vi tog oss upp från hamnområdet till AVENIDA JUAN RODRIGUEZ DORESTE fick vi syn på en lustigkurre som varje gång bilarna fick röd signal, tog sig ut mitt i gatan och jonglerade. Ibland var det någon som gav honom lite pengar för uppvisningen. Cirkulationsplatsen intill hade en imponerande skulptur i mitten. Myndigheterna har satsat väldigt mycket på kultur i staden. Återvägen gick längs MANUEL GONZALES fram till PIO XII/GALICIA.

Vi gick förbi den stora marknadsbyggnaden och var snart framme på JOSÉ MESA LOPEZ.

Tillbaka på hotellet, så åkte Maggie upp på 5:e våningen och rekade lite angående väder och solstolar mm., medan jag landade en stund på rummet. Maggie kom ner och hämtade mig och vi tillbringade en stund vid datorerna. Hungern trängde sig emellertid på och vi åkte ner och gick till Superdino, där vi handlade bröd, skinka och ost. Detta tog vi med oss upp i poolbaren där vi köpte öl och satte oss med vår lilla lunch medan regnet skvalade utanför. Det blev korsordslösning och läsning innan vi for ner på rummet och tittade på TV samt slappade på våra sängar. Jag tror att Maggie sov en stund. Hon kände sig inte riktigt bra. Vi kollade TV4-nyheterna och sporten innan vi gav oss ut i blåsten.

Den var så stark att man knappt kunde gå rak på CALLE OLOF PALME ner mot strandpromenaden, men vi stretade på och tog oss fram till restaurangen LOS GIRASOLES. Vi beställde fisk och vitt vin. Det var inte många middagsgäster där denna ruggiga kväll. Vi blev väl lagom nöjda med anrättningen för 33.60 €. Vid åttatiden stretade vi tillbaka till vårt hotell och åkte upp till poolbaren, där jag köpte kaffe+brandy, medan Maggie avhöll sig från detta. Vi kollade mail och Facebook på datorerna och jag slötittade lite på CL-fotbollen på TV, men vid niosnåret åkte vi ner till rummet och planerade torsdagens utflykt. Mer än så blev det inte av onsdagskvällen.

Efter frukosten bröt vi rutinen och åkte upp på femte våningen en stund, eftersom det behagade att regna. Vädret växlade dock blixtsnabbt till sol, så vi kunde sitta ute på terassen några minuter. Man kan bli förkyld av sådana växlingar, vilket jag höll på att bli. Efter ombyte på rummet till något varmare kläder, promenerade vi österut på Guanarteme fram till FRANCHY Y ROCA, där vi tog av mot Catalinaparken.

Där kunde vi iaktta hur gubbarna flockades kring spelborden med kort, dominobrickor och schack. Något liknande hade svårligen utspelat sig hemma på Stortorget. Vi satte oss på en bänk och studerade parkarbetare och njöt av solen, då det plötsligt började regna och vi fick söka skydd vid parkkiosken. På den öppna platsen framför PLAZA COMANDANTE RAMON FRANCO höll man på att bygga upp läktare för ett kommande evenemang-troligen festivalen.

Sedan gick vi bl.a. längs ALBAREDA och kunde studera många olika arkitekturstilar. Vid TENERIFE tog vi av ner mot strandpromenaden och fann, efter en stunds vila på en bänk, DISCO ROYAL på CALLE GOMERA där det skulle liras dixielandjazz på kvällen. Stället låg inrymt i det femstjärniga hotellet CRISTINA. Vi bestämde oss för att gå dit senare.

Längre västerut, där CALLE TOMAS MILLER slutar, fanns en plats där en massa skolbarn ställt upp sig för en fredsdemonstration. Två poliser fanns på plats, många föräldrar och lärare förstås. Barnen hade tillverkat egna märken och händer i papp med texten PAX.

När vi passerade restaurangen "den glada tuppen", så passade vi på att boka bord till kl. 19 för att vara säkra. Därefter släntrade vi upp för CALLE DR GRAU BASSAS till PAZOLETA FARRAY där vi lunchade på ett ställe och lapade lite sol tills regnet avbröt igen. På "vår" gata stannade vi och köpte något gott till kaffet, som vi sedan avnjöt i poolbaren på femte. Vi kollade mail mm. i datorerna och blev kvar där ganska länge med kortspel och kaffet.

Efter lite TV-tittande med nyheter och annat på rummet var det dags att klä sig för middag och kvällens utmaningar. Vi gick först bort till EL GALLO FELIZ. Vi fick ett mycket bra bord. Maggie beställde Cordon Blue och jag tog entrecote. Vi fick grönsaker och pommes frites till det. Allt var mycket gott och servicen perfekt. Vin och mat för 28 € kan man inte klaga på. När vi gick stod det många i kö för att komma in.

Vi fortsatte österut bort till ROYAL JAZZ CLUB. Där stötte vi genast på Sten Larsson och hans fru Inka från Gladjazzföreningen hemma. Vi hälsade och bekantade oss med varandra innan insläppet. Det var ytterligare ett svenskt par med i sammanhanget. Sten stegade rakt mot scenen och markerade stolar/bord till oss. Vi beställde något att dricka och småpratade medan vi väntade på musikerna, som skulle börja spela kl. 21. Någon dixielandjazz blev det inte, berättade en kille från scenen, eftersom både trumpetaren och klaviaturisten blivit sjuka. Emellertid hade en konstellation med bluesprogram i brådrasket sammansatts. Den bestod av bas, trummor, tenorsax och elgitarr. Gänget var mycket duktiga. Det förvånade att vi inte behövde betala någon entréavgift. Sten förklarade att de tog ut ett något högre pris för drinkarna och trodde att kommunen sponsrade kulturarbetarna i staden.

Sten och Inka hade tillbringat flera veckor i Las palmas och det har de tydligen gjort i många år tidigare. de var bruna som bönor! Killarna spelade i nästan två timmar utan paus och de gav verkligen järnet. Därefter betalade vi och bröt upp från sällskapet, men hoppades kunna träffas kvällen därpå. På den lilla omvägen i den stilla natten på hemvägen, lyckönskade vi oss till att vi beslutade oss för att gå dit. Vi gick och lade oss nöjda och belåtna.

Vi var uppe på benen kvart över åtta och snart i hissen ner till matsalen. Vi lockades inte äta varken lunch eller middag där under veckan. Det var inte mysigt utan snarare bullrigt. Så också denna morgon med en tvåbarnsfamilj strax intill oss. Efter frukosten åkte vi direkt upp på femte våningen och rekade läget. Det var molnigt, men hopp om bättring, varför vi bestämde oss för att åka ner till rummet efter handdukar för att "häcka" på taket några timmar.

Det blev lite tidningsläsning och koll av mail på datorerna också förstås. Så mycket solande var det inte fråga om, men vi läste och löste korsord samt pratade om gårdagskvällen. Molnen sprack dock upp, så vi åkte ner för att handla lunch hos Dinos på hörnan och en kaka till kaffet. Ombyte till badkläder på rummet och så var vi tillbaka på solterassen. Brödet, skinkan och osten smakade ljuvligt tillsammans med ölen från baren. Vid halvfyra var det fika-time i poolbaren. Vid femtiden gick solen i moln igen och vi bröt upp för att fräscha till oss inför kvällens aktiviteter.

Vi promenerade längs LAS CANTERAS och när vi närmade oss den stora upphöjda platsen vid TENERIFE, hörde vi hur klassisk musik spelades därifrån. Det var en hel symfoniorkester som underhöll flanörerna i den tidiga kvällningen.

Vi stannade en stund och insöp atmosfären. Det var ganska många åhörare, både sittande och stående. Därefter fortsatte vi vårt sökande efter stället som Sten hade rekommenderat för musikunderhållning denna fredag. Vi gick ända bort till "hörnet" och höll utkik efter gula markiser. På återvägen stannade Maggie och frågade en kvinnlig servitris utanför en liten bar som började på T om det skulle bli musikunderhållning där. Jovisst - välkomna kl. 20:30 till TAQUITA CAMBULLONERA på SAGASTA. Vi gick vidare för att finna ett ställa att äta på.

Vi fastnade för RESTAURANTE TARA på en tvärgata strax intill. Där satte vi oss på utemöblerna och beställde kycklingbröst med rött vin och kaffe som avslutning. Allt för 17 €. De hade skärmar av glas som skydd för vinden från havet, som väl var. När vi kom tillbaka till baren, så hade redan folk börjat flocka sig, både inne och ute. Vi fick tränga oss förbi ett bord med högljudda damer för att nå lediga stolar på uteplatsen. Efter en stund fick jag syn på Sten och Inka som kom gående från väster. Han vinkade oss till sig och förklarade att de hade ett reserverat bord precis vid scenen. Det ordnades stolar så att norrlänningen och hans skånska dam också kunde tränga in sig.

Det visade sig att musikerna var gitarristen och trummisen från torsdagsgigget, men det gjorde inget. De var riktigt bra och det blev en trevlig, intim upplevelse i den lilla lokalen. Det var precis "knökat" och jag fattade inte hur servitören kunde hålla rätt på vad alla beställde och ännu mindre hur han lyckades få betalt av alla.

När killarna hade kört sitt extra nummer var klockan 22:30 och vi betalade och tackade för oss. Sakta promenerade vi tillsammans längs strandpromenaden åt sydväst. Vi tog farväl av Sten och Inka för denna gång vid deras lägenhetshotell och fortsatte tillsammans med det andra svenska paret. Det märkliga i kråksången visade sig vara att de bodde på vårt hotell och inte nog med det. På samma våning också! En hel vecka hade gått utan att vi stött på varandra innan - konstigt! Vid 23:30 kröp vi ner i sångarna och släckte lampan.

Vi låg lite längre och drog oss innan frukostbuffén intogs i det sedvanliga mönstret och larmet. Det var sista gången vi kunde beskåda skådespelet och karaktärerna.

Efter en runda på rummet åkte vi upp på femte våningen och kollade mailen mm. Vädret var halvklart, så vi kunde sitta ute en stund på den nedre terassen. Det såg ut att bli fint uppåt dagen.
Halv tolv åkte vi ner på rummet och packade det sista samt bytte om till kläderna som vi skulle resa i. Telefonen ringde. Det var receptionisten som påminde om utcheckning. Klockan var 11:50 då vi åkte ner och lämnade in nyckeln samt stuvade in våra väskor på hotellkontoret.

Därefter promenerade vi österut längs strandpromenaden. Vi gick förbi en kille som höll på att bygga ett stort sandslott. Vi undrade om han var kommunal kulturarbetare. Så passerade vi musikbaren TASQUITA och fattade knappt hur där hade varit sådant tryck under gårdagskvällen.

Promenaden utsträckte sig längre norrut än tidigare och vi upptäckte nya kulturupplevelser. En fiskarstaty i brons och en plats för sport och lek med en stor mobil i olika färger. Nedanför låg en restaurang med marin karaktär nära vattnet. Tjusigt!

Lunchen intogs på en italiensk pizzeria/restaurang som hett FRATELLI D'ITALIA. Vi satte oss på utemöblerna trots att molnen tornade upp sig på nytt och regn hotade. Maggie blev besviken på sin räkcocktail, men jag var nöjd med min rätt - spaghetti bolognese. När vi ätit var det dags att flytta in för att inte bli blöta. Vi satt kvar en stund och drack ur våra öl. Sedan gick vi tillbaka till vårt hotell och hämtade ut våra väskor. Vi satte oss i foajén en stund och gick därefter ut på gatan och väntade på transferbussen, som kom något försenad. Det var samma chaufför som körde oss för en vecka sedan. Han körde i en hiskelig fart till flygplatsen.

Där gick incheckning och säkerhetskontrollen smidigt, men sedan blev det att vänta. Tavlorna aviserade en halvtimmes försening av vårt flyg, men utan att informera om orsaken. Så småningom blev det boarding vid gate A28 och vi lyfte kl. 18:20 GMT - en timme försenade. Jag hade plats 17C men A och B förblev tomma, så efter liftoff kunde Maggie flytta över till min sida. På så sätt fick småbarnsföräldrarna mer plats på sätena 17 D-F med sin lille son.

Vi fick god mat. Pasta och kyckling, men det röda vinet var slut! Vitt vin och öl fick duga. Personalen skall ha ett omnämnande för sin goda service. Vi landade nästan prick 0:00 CET på Kastrup och insåg att vi inte hade en chans på något tåg till Sverige, varför vi beslutade oss för övernattning på HILTON. Vi fick vänta på våra väskor en bra stund vid bagagebandet, men kunde sedan ta oss till hotellet. Där fick vi rum 634 för 1295 DKK inklusive frukost. Vi rasade i säng vid ettiden.

Vaknade vid halvnio efter en god natts sömn i något mjukare sängar med pösigare kuddar än de på Astoria. Frukostbuffén på bottenplanet var av det lyxigare slaget. Vi blev mottagna av en värdinna och anvisade ett bra bord. Vi åt med god aptit av alla delikatesserna och tog ganska god tid på oss. När vi kom upp på rummet och kollade tågtidtabellen, såg vi att det fanns en chans att hinna med 10:46 tåget till Ängelholm, så vi skyndade oss att packa ihop våra pinaler och klädde oss för det kalla vädret. Utcheckningen gick relativt snabbt och vi traskade iväg längs korridorerna och rulltrapporna till terminalhallen. Maggie köpte DUO-biljett och vi tog oss ner på spår 1. Öresundståget var några minuter försenat, men resan därefter gick utan mankemang upp till Ängelholm. Vi var hemma på stationen 12:16 och sedan var det bara att ta sig hem i snöslasket och packa upp efter ännu en utlandsresa.