Vi var uppe kvart över fem och kom iväg med bilen tio i sex. Det var inga problem med att köra och vi ställde den på långtidsparkeringen vid Malmö Airport.

Incheckning och säkerhetskontroll i vanlig ordning, men vi blev en halvtimme försenade på grund av att många plan skulle till Teneriffa samtidigt. Nåväl, vi lyfte strax efter tio och fem timmar senare landade Airbus A321 på södra flygplatsen 14:15 GMT. Transferbuss vid A17 till Puerto de la Cruz. Den tog c:a 1,5 tim.

Vi checkade in på Apartementos Hotel Florida, rum 106. Efter incheckningen rekogniserade vi därefter de närmaste omgivningarna. Vi lade relativt omgående märke till hur populär parken utanför hotellentrén var för hundägare. Vovvarna kissade och bajsade på gräsmattorna och plattgångarna nästan dygnet runt och inte alltid tog matte/husse upp efter dem. Precis som hemma alltså! Takterassen med pool såg inbjudande ut.

Kyrkogården San Carlos

Det blev en promenad ner mot havet, där vi först passerade kykogården med alla sina vackra blommor och det lilla fortet, som ligger alldeles intill den kommunala simanläggningen.

Vi blickade ut över den nästan öde lavastranden mot sydväst. Endast en ensam turist satt kvar och filosoferade.

Ovanför stranden breder den vackra parken Playa Jardin ut sig på ett ganska stort område från Castillo de San Filipe till Loro Parque.

Bränningarna slog i klipporna nedanför Loro Parques vita mur. Molnen låg tunga kring bergsformationerna i sydväst. Det var cirka 18°C i luften.

Vid en av de stora dräneringskanalerna, Barranco de San Filipe, hade man effektfullt utformat stadsvapnet med olikfärgade stenar på marken.

På vägen tillbaka gick vi uppför Avenida Blas Perez Gonzales och på hörnet till Paseo Hermanos Fernández Perdigón kunde jag ta denna bild på Maggie framför sin egen restaurang.

Vi handlade i den närbelägna Supermercado Carambola och satte oss på balkongen med varsin öl. Utsikten bestod av en trädridå förutom den lilla affären.

På kvällen gick vi in mot centrum och hamnade, efter att ha tittat på katedralen La Peña de Francia, vid torget Plaza del Charco. Där lät vi en finlandssvenska övertyga oss om att äta på Compostolana Plaza. De hade musikunderhållning bestående av en klaviaturist. Efter en stund lösgjorde sig en blond kvinna i övre medelåldern från grannbordet och började dansa framför musikanten. Hennes partner, som såg ut som en konserverad pop-sångare från 60-talet, satt kvar vid bordet. Tveksamt vore om han kunnat resa sig ur drogdimmornas töcken.

Efter denna upplevelse och närmare 17 timmar i vaket tillstånd, var det skönt att knoppa in, även om klockan bara visade 21:45 GMT.

Föregående   Nästa

Efter en sval morgon solade det upp över bergskammen och vi gick längs den nedre gatan, Calle de Mequinez, in mot centrum. Jag följde Maggie till havsbassängerna Lago Martianez i nordost och vände därefter åter mot torget Plaza del Charco.

Apolloguiden Ali samlade de som anammat erbjudandet om en kostnadsfri rundtur i centrum vid fontänen mitt på torget.

Först tog guiden oss med längs La Marina ner till den gamla hamnen Muelle Pesquero, där bl.a. en bronsstaty av en fiskarhustru fanns att beskåda. Ali berättade att den anlades på 1600-talet och att det en gång varit Teneriffas största exporthamn för bananer.

Vi stannade till vid en gammal liten kyrka där svensken Hans från skandinaviska Turistkyrkan informerade, för att sedan ta oss upp till Plaza de La Iglesia och katedralen.

Nedanför trappan till La Iglesia Peña de Francia satt en ängel. Några av oss gick in i den och lät sig bländas av bl.a. de vackra altartavlorna.

Vi fortsatte upp Quintana till "Vindarnas plats" där det också stod en staty, dock av mycket modernare modell i järn.

Här växte det ovanliga Drakblodsträdet i en trädgård vid Calle de Santo Domingo.

Vi stannade till utanför Lago Martianez havsbassänger och tog några bilder.

Vi passerade över Plaza Reyes Catolicos, där tåget till Loro Parque har sin ändstation.

Rundvandringen avslutades med ett glas sangria på Restaurante Pizzeria Casa Pablo, som ligger på Av. de Venezuela 9. Där glömde jag ett av mina sittunderlag i terasstolen när jag gick, men det märkte jag inte utan kunde fynda en stråhatt i 60-talsstuk hos Bazar Apolo för 9.50€.

Därefter gick jag österut och kunde ta några fina bilder över havet mot Playa Martianez från Avda.de Colon.

Därefter ringde jag Maggie för att ta reda på var hon fanns och löste entréavgift på 3,50€ till Lago Martianez-området. Snart låg jag i en solstol och lyssnade på Stevie Ray Vaughan.

Vädret blev emellertid sämre medan vi strosade bort till den största av de sju bassängerna och köpte varsin varm macka till lunch.

Vi blev kvar på poolområdet ytterligare någon timme, men fick ge upp "solandet" till slut. Istället tog vi oss till det mysiga, närbelägna stället Café de Paris för en kopp kaffe.

På vägen tillbaka mot hotellet passerade vi Playa San Telmo igen.

Precis i början av Calle Quintana stod en motorcykel som tydligen varit runt hela världen. Föraren berättade engagerat för några förbipasserande.

Den lilla parken vid Calle San Juan var vacker i sin blomsterprakt.

Tillbaka på hotellet, så kollade vi takterassen, poolen och utsikten. Vi slappade och läste lite tills det blev dags för middag.

Vi gick bort till Restaurante Regulo på Calle Perez Zamora 16. Ett mycket behagligt, rustikt ställe med vita dukar på borden och linneservietter. Vi åt grillad sjötunga med potatis och drack ett utmärkt vitt vin därtill av märket Arautava. Vi bjöds dock först på varsin Fino, en vit sherry, som aptitretare. Desserten blev en citronglass med röda vinbär för mig. Maggie tog en crème brûlé med glass och frukt. Efter detta var vi nöjda och återvände "hem" vid 21:30-snåret.

Föregående   Nästa

Väckningen denna morgon strax innan åtta var av det grymmare slaget. En idog parkarbetare terroriserade oss med en bensindriven kantklippare utanför vårt fönster. Vid frukosten lyfte vi in balkongbordet och satt i soffan för nu var gräsklipparen igång.

Förmiddagspromenaden gick åt sydväst förbi den blomstersmyckade kyrkogården

Det var otroligt vackert längs kusten med de väldiga lavastensformationerna, även om några bättrats på för att bli mer effektfulla. Vattenfallet genomgick en reparation, men jag kan tänka mig det i full drift.

Den vackra, välskötta Playa de Jardin underhölls troligen genom ett projekt för arbetslösa. Vi tolkade i alla fal den uppsatta skylten på det viset, samt engagemanget hos de som höll i hackor och skyffeljärn. I vilket fall som helst så gjorde de det bra och fick bl.a. pelargonierna att trivas.

Den lilla inklämda byggnaden vid sidan av det fula bruna "mausoleet" var Hotel Florida där vi bodde.

På återvägen passade jag på att smita upp i Penon del Fralle-tornet och kolla vad som fanns bakom höga vita murar. Det visade sig vara "futbal"-planer. Konstfibermattor som man spelar en speciell fotboll på.

Jag passade på att ta en bild åt sydost också, upp i Avda. José M Campo Llaeras mot Puerto Playa Hotel.

Vi slappade en stund på takterassen, men ömsom regn och ömsom sol gjorde att vi senare promenerade österut för att köpa busskortet "Bono Via". De öppnade inte på bageriet, som ologiskt nog var försäljningsstället, förrän kl. 16, så vi strosade vidare.

Vi besökte turistbyrån vid Las Lonias och försökte få tag på en bättre stadskarta, men vi orkade inte köa för en utan flanerade upp till vindarnas plats och blickade österut mot havsbassängerna, där reningssprutet pågick, för att slutligen hamna på torget och satte oss på La Tasquita, där vi avnjöt varsin kopp kaffe. Därefter kunde vi ta oss upp på bussgatan igen och köpa busskortet för 30€, som vi skulle nyttja dagen därpå.

Kvällens måltid intogs på Casa Pablo på Avda. de Venezuela 9. Pastarätterna vi åt var väl OK, men vinet var mer likt saft. Usch! Vi avslutade på café de Paris, där först Manuel Petuyo spelade och sjöng samt därefter en duo, bestående av trumpet och klaviatur, tog vid. Medelåldern på de dansanta paren låg väl över 60 år, men roligt verkade de ha!

På hemvägen passerade vi torget och kunde lyssna på en dålig Elvis-kopia. Vi var hemma på hotellet kl. 22.10 och törnade in strax efter. Fem över tre vaknade jag till av hojtande och gapande i parken utanför. det slutade med sång efter en kvart, bara för att fortsätta en timma senare. Det var bara att gilla läget, vända sig om och försöka somna om.

Föregående   Nästa

Vi startade dagen med frukost på Pizzeria Dacil Cafeteria. Därefter tog vi oss upp på bussgatan och köade till 343:an, som skulle gå till Las Americas.

Efter c:a två timmar, med stopp på norra och södra flygplatserna samt Los Christianos, hamnade vi på busstationen Estacion de Guaguas.

Vi gick ner till strandpromenaden och tog till höger mot Playa Fañabe. Det blev en bra bit att gå med många trappor, men efter att ha läskat oss med varsin öl, kunde vi slå läger på stranden och sola några timmar.

Det var c:a 22°C i luften, blåste lite, men var skönt ändå. Vi lunchade på Restaurante Boulevard vid Playa la Pinta.

Så tog vi till benen igen och traskade österut till Barranco di Trova, som är en dräneringskanal. Strax bortom den fann vi ett ställe att ta en fika på.Vi tittade lite i affärerna på vägen till busstationen, men allt var för smått i klädväg.

Efter att ha gått vilse en aning, kom vi upp vid kongresspalatset Magma och kunde ta till vänster. Vi var framme i god tid före kl. 18 och tur var väl det för då avgick bussen, trots att vi fått tiden 18:10 av informationen på en lapp. De är ju helt värdelösa! Man kan inte lita på någon. Nåväl, vi fick bra platser längst fram i bussen och den unge chauffören gasade på ordentligt norrut.

Vi gick och åt middag direkt, eftersom klockan hunnit bli åtta på kvällen. det blev den närbelägna kinarestaurangen Chino Formosa. Allt vi fick var rikligt och gott. Mätta och ömma i fötterna och ben tog vi oss de få metrarna till vårt hotell och törnade in.

Föregående   Nästa

Vaknade av någon anledning vid fyra och kunde inte somna om. Vid åtta tände jag sänglampan och läste lite i "Grisfesten" av Leif GW Persson. Sen gick jag ner och handlade färskt bröd till frukosten, som inkluderade den obligatoriska gammeldansk- hutten.

Morgonpromenaden gick åt sydväst förbi den vackra strandträdgården.

På återvägen utforskade jag området bakom simstadion och futbolarenan. Inget vackert område - bara några husbilar som surfarna bodde i och några cirkusvagnar.
Jag återvände till hotellet och svidade om för solning på takterrassen. Där låg vi pall mellan 11 och 16, endast med avbrott för lunch. Den blev på pizza från Dacil med Dorada-öl till.

Efter solningen tog jag mig med raska steg till Hotel Astoria/Bambi, där jag bl.a. efterfrågade entréavgiften till en konsert på lördagen med "The Fired Guys". 5 € sade receptionisten och rekommenderade oss att vara där i god tid. Jag tog denna information med mig tillbaka och kunde duscha av mig svetten.

Strax innan sju gav vi oss av till "Valle Luz" hotell, som skyltade med buffé för 5.40 € + dricka. Man fick gå ner i källaren och där var rätterna framdukade i den något öststatsmässiga matsalen. Rent och snyggt, men sterilt! Maten höll någorlunda klass och vi blev jättemätta. Likören vi bjöds på var dock odrickbar.

Vi fortsatte till torget Charco för att få oss en kopp kaffe. Det blev mitt för fontänen, men efter ett tag ljöd musiken från olika håll så bullrigt, att vi blev tvungna att gå därifrån.
På hemvägen stannade vi till och bojkade bord till fredagskvällen på restaurang Regulo. Vi handlade lite på vår lokala supermercado och varvade ner på rummet med öl och läsning.

Föregående   Nästa

Vaknade tidigt som vanligt och låg och funderade över föredraget om Harajannen, som jag skulle framföra på församlingshemmet den 8 mars. Jag gick upp och gjorde mig i ordning efter åtta och gick därefter ner på minimarketen och köpte bröd samt ägg. Frukosten på rummet blev furstlig med kaffe, mackor, ägg och chokladkaka. M skakade på huvudet, men har svårt att förstå vad en "redig skånepåg" behöver för att komma i form!

Morgonpromenaden anträddes nordost ut, först på nedre vägen och sedan mot den kommunala gratisparkeringen vid den stora vågbrytaren i norr. "Esplanada del Muelle" står det på kartan för området. Jag tyckte det var märkligt att man placerade stans största parkering så, att alla som skulle dit måste ta sig ner genom de smala och enkelriktade gatorna.

Vi kom fram till fiskehamnen, som anlades på 1600-talet och var då Teneriffas enda ordentliga hamn, varifrån man exporterade bananer. Den betyder fortfarande mycket för ortsborna. Där samlas man för att spela kort, kolla på fiskebåtarna och deras fångster, eller bara titta på varandra. Det gjorde vi också en stund denna ljumma förmiddag med 17°C i skuggan.

När ölutkörarnas larm blev för högt, gick vi vidare och M kunde köpa färska croissants hos bagaren på San Telmo, där jag i fönstret bredvid fick syn på ett halsband som skulle passa min kära syster perfekt. Det blev affär och jag kom att tänka på en grattishälsning genom SMS till min ex-fru.

Vid torget Charco bestämde jag mig för att inhandla en ny pikétröja i butiken Lacoste. Det blev en lilafärgad för 80€ som satt perfekt på min "slimmade" överkropp. Det blev en tveksam solningsstund på terrassen mitt på dagen, men molnen kom och gick. Vi gav upp projektet och lagade lunch istället, varpå en ny promenad inleddes åt sydväst.

Vi gick genom Playa de Jardin fram till stranden nedanför Loro Parque, där några drakflygare höll på i den nordostliga vinden. Det kändes nästan kyligt på återvägen, som gick upp till "Mercado Municipal" vid Avda.Blas Perez Gonzalez. Den såg nästan ut att ligga i träda. Endast livsmedelsbutiken verkade ha någon kommers. Småbutikerna var antingen öde eller nedlagda.

Åter på hotellet åkte vi upp på taket igen och spelade lite vändåtta över solstolarna, men snålblåsten kändes vass, varför vi åkte ner till gatunivå och gick vidare till caféet med de gröna parasollerna, där vi fortsatte kortspelet och drack kaffe. En liten siesta på det och snart var vi redo för avtåg mot restaurangen Regulo.

Vi anlände några minuter i sju och mottogs furstligt. Leddes genast av en servitör till de övre regionerna och anvisades ett hörnbord. Menyn var framlagd på svenska och snart kunde vi ta in förrätten, ensalada mixta medan vi smuttade på den serverade Finon. Huvudrätten blev chateaubriand till vilken vi avnjöt ett rött vin från norra Teneriffa, "Hacienda Acentejo".

Allt var i toppklass, inte minst servitörens agerande och den inramning som rummet gav med sin färgsättning och inredning.

Det hela belöpte på 64,80€, vilket får anses som billigt med tanke på ställets karaktär.

Vi kunde nöjda och mätta promenera hemåt i natten, förbi bl.a. den lokala polisstationen, vilket kändes tryggt även om timmen ej hunnit bli så sen. Jag avslutade med en Dorada på rummet och lite läsning innan lampan släcktes.

Föregående   Nästa

Morgonstund har guld i mun, sägs det ju. Jag låg och funderade på min kommande enskilda firma från kl. 5, men halvåtta tände jag sänglampan och läste i min bok. Var nere och handlade lite och lagade därpå frukost.

Efter denna promenerade vi österut till "Centro Comercial Martianez", precis vid dräneringskanalen "Barranco Martianez". Maggie köpte sig några goda bakverk där till lunchen.

På återvägen såg vi bl.a. den vita "ängeln" sitta och röka tillsammans med någon annan målad figur ovanför katedralstrappan, medan vingarna och kjolen fanns kvar nedanför på gatan. Makabert!

Vid elva kunde vi ta de förbokade solstolarna i besittning på taket. Där samsades vi tillsammans med ett norskt par "fra Vestlanne" i lilla alkoven åt söder.

Med endast avbrott för en matbit, höll vi oss på terrassen utan skyddskräm för att bättra på solbrännan. Böckerna var utlästa och korsorden i Allers höll på att ta slut även de, så jag passade på att lyssna igenom Susan Tadeschis' och Stevie Ray Vaughans' låtar på min mobil. Vid halvfemsnåret skuggades våra platser av det fula, bruna bostadshotellet i väster och vi bröt upp för en liten siesta och toalett.

Denna afton gav vi oss ut med föresatsen att äta något gott och därefter lyssna på dixielandmusik på Bambi-Astoria.

Maggie fann ett förtjusande ställe på Calle Penon 4 som hette "Meson los Gemelos", där vi först åt melon med parmaskinka och sedan grillspett med oxkött, god sås och pommes frites. Vinet hette "Gran Tehyda" och var från Tenerife. Vi hade tur att komma tidigt, för snart stod många i kö för bord vid entrén. Tydligen en välrennomerad restaurang bland den inhemska befolkningen.

Dixieland blev det dock inte. När vi kom fram var biljetterna till konserten slutsålda. Snopet, men vi traskade ner till Paris de Café där vi tog något att dricka och lyssnade till Manuel Petuyos smäktande sång. Sedan gick vi upp för en liten trappa och anslöt oss till de dansanta paren i salen innanför. Vi drack sangria och roade oss med att ömsom studera folket, ömsom lyssna till trumpetaren och klaviaturisten och ömsom dansa. Musikstilen var internationellt 50- och 60-tals inspirerad. Dansstilarna var skiftande. Ett par väninnor reste sig bara upp från sitt bord och dansade var för sig, men ändå tillsammans på något sätt. En annan kvinna utmärkte sig med en något utmanande solodans, som aldrig riktigt upphörde.

En angenäm och roande lördagskväll var till ända. Halv tolv låg jag i sängen och somnade förmodligen samtidigt som jag släckte sänglampan.

Föregående   Nästa

Avresedagen tog sin början kl. 8 med en frukost som fick karaktär av skåprensning. Vi packade det vi hade kvar att packa och gav oss ut på morgonpromenaden. Den företogs i 20-gradig härlig lunk bortåt Loro Parque och åter.

Jag lagade till en omelett med äggen som var kvar, plus den rökta korven. det smakade utmärkt! Snabbkaffe därtill, vilket jag under veckan lärt mig uppskatta.

Vi snyggade upp i pentryt, checkade ut och släntrade ner till grannhotellet "Teneguia", där transferbussen till flygplatsen skulle avgå ifrån. Det gjorde den 11:25 och vi var framme 13:00

Incheckning och säkerhetskontroll. En fika med ost/skinkbaguetter och halvtre kunde vi slå oss ned vid gate 38 i avvvaktan på boardingen. Den blev senare än vad som aviserats, men snart kunde vi äntra flight DK2712. Jag tog först hand om vårt förbeställda vin och kunde sedan slå mig ned på säte 28C. En trevlig stolsgranne och ett kärt återseende av "Fawlty Towers" förgyllde flygresan och landningen på Sturup gick galant.

Väntan på bagaget blev normal och Maggie kirrade P-avgiften, varpå jag tog på mig vad jag hade i ryggsäcken och gick för att hämta bilen.

Denna var emellertid så igenfrusen att det tog en god stund att "bryta sig in" för att få tag på vinterjacka, mössa och handskar. Isskrapan nyttjades flitigt medan motorn morrade sig varm, men snart kunde jag rulla fram och lasta Maggie med bagage och hemfärden via Lund och E6 blev odramatisk.

Vi var hemma i Gröna huset vid midnatt och vi tog varsin macka medan vi skummade tidningarna. Jag knoppade in 01:30 och kunde drömma om nästa resmål.

Föregående   Nästa

© Per-Olof Jansson 2012-02-05, 2016-10-21       Till toppen av sidan