Fredag 9 september

Vi tog kvart i sexan till Helsingborg och färjan Hamlet över till Helsingör. Öresundståget till Köpenhamn tajmade perfekt 18:45!
Jag stötte på Larry Bring, projektledare el-entreprenad på Prenad i Helsingborg, i vagn 24 och vi pratade lite på vägen. Han var också på väg till Kastrup för en weekendresa till Milano 21:00.
Vid Kph C steg Erik Magnusson från Vejby på i vagnen och vi hälsade. Märkligt egentligen att man träffar mer än en man känner på en så relativt kort resa.
Vi rullade in på Kastrup 19:53 och kunde enkelt ta oss via hiss och till fots i korridorerna till Hilton Hotel. Vi checkade in och fick rum 813 på åttonde våningen. Vi kollade rummet och ställde ifrån oss väskorna, sedan åkte vi ner till baren/restaurangen och rekogniserade lite. Uppe på rummet igen blev det ombyte och en öl ur minibaren, men Maggie bryggde sig en kopp te.
Det blev en koll på filmen Star Trek på fyran och Nyheterna, sedan sträckte vi ut oss på slafarna och knoppade in.

Lördag 10 september

Uppe strax efter fem med dusch och rakning. När vi kom ner till lobbyn, stod en liten frukostbuffé framdukad, som överträffade våra förväntningar. Det fanns förutom kaffe och te även bröd, juice, marmelad, tre sorters skinka, korv, ost, youghurt och flingor. Delikat!
Vi checkade ut och promenerade till bagageinlämningen, vilket var en historia för sig själv, med ologisk skyltning och kluriga automater. Ingen given väg att sedan gå, utan vi fick fråga oss fram. Inte bra! Nåja, vi tog oss genom säkerhetskontrollen utan mankemang och satte oss lite senare att vänta vid gate A23.
Boarding 07:50 kunde vi läsa på den digitala skärmen. Trodde vi ja. Det tog ytterligare tjugo minuter och först 11:15 satte piloten hjulen på flygplatsen i Palma. Maggie hade en dam till vänster om sig som skulle till Magaluf med sin väninna. Hon hade inte rest så mycket innan precis. Vi undrade hur det skulle gå för dem.
Palmas flygplats är stor och det är långa sträckor att gå eller åka rullband till bagageutlämningen. Där sattes tålamodet på prov vid band 15. Vi väntade och väntade. Apollotöserna väntade och busschaufförerna väntade. Någon tyckte det kändes som vi väntat lika länge som flygturen varat, men vid 13-snåret dök väskorna upp och vi kunde leta oss ut till buss A51. En liten 22-mannars, som tog oss till Port de Sóller och Hotel Eden, där vi landade 14:00.

Vi fick rum 416 och kunde byta om till badkläder och njuta av det fina vädret på hotellets terass några timmar. Lufttemp=31°C med en lätt havsbris - underbart!
Därefter flanerade vi längs stränderna och kajerna, innan vi satte oss på cafeteria Mar Y Sol, Calle marina 7, och beställde in kaffe och glass.
Åter på hotellet, efter att ha handlat med oss vatten från supermercadon under terassen, vilade vi ett slag på rummet. Skrev och läste med fridfullt ackompanjemang från poolplasket nedanför balkongen.

Insläpp till matsalen för middagsbuffé kl. 19:00. Vi var bland de första och kunde iaktta skådespelet när våra medgäster formligen kastade sig över bord och stolar för att markera plats, för att därefter omedelbart hugga in på buffén. Vi var inte mycket sämre själva, måste medges. Vi åt så mycket vi orkade av kabeljo, kanin och lamm med grönsaker och sallad till. Vi drack ett rött vin "Armegil" och tog frukt och äppelkaka till dessert.
Mätta kunde vi slå oss ned vid ett bord på uteterassen och beställa kaffe. Jag tog en cognac, eller vad det var, och vi inväntade kvällens uppträdande från den argentinska dansgruppen. Efter några nummer tyckte vi att det började bli enahanda, så vi åkte upp på rummet och slaggade in.

Söndag 11 september

Maskinljud från någon pump väckte mig, men jag låg kvar och löste trafikproblem i Ängelholm innan jag steg upp.
Vi åkte ner till frukostbuffén vid halvnio. Därefter markerade vi ett par solstolar, även om det var förbjudet, och tog en promenad söderut mot kanalen längs spårvagnsspåren. Vädret var underbart!

När vi kom tillbaka, gick Maggie först upp och klädde om till sol&bad, medan jag vaktade vårt revir på terassen. Sedan gjorde vi tvärtom. Vi solade och jag badade både i poolen och i havet. Det var väldigt salt. Det sved i ögonen efter simturen till badflotten där tre av de andra svenskarna tagit sig. Vi hälsade och bekantade oss lite med varandra. När magarna knorrade tog vi oss varsin baguette med öl vid poolen till lunch.
Vid halvfyratiden bröt vi upp för omklädning till informationsträffen med Apolloguiderna. den var inte av toppklass. Vi fick bl.a. inget att dricka. Det rådde vi själva bot på lite senare, då vi letat efter hållsplatsen för buss 211 till Palma.
Vi gick ner till hamnen och satte oss på "Bistro El Moll" och tog oss varsin öl. På hemvägen handlade vi vatten och öl i supermercadon vid hotellet. Hela tiden höll vi utkik efter filmskådespelare som Hugh Grant t.ex. De skulle finnas på orten i veckan, eftersom en film håller på att spelas in med 'sjörövarskeppet' som ligger i hamnen.
Så vilade vi lite på balkongen och bytte om till middagen. Vi var bland de första igen och kunde välja fönsterbord. Vi satsade på de marina rätterna och valde ett vitt vin - Rene barbier - till dem. det blev soppa först, sedan lax, kalamares och en liten fiskbulle. Till detta tog vi paella, sallad och grönsaker. Jag smakade även på lammet och kycklingen. Man åt på tok för mycket!
Kaffet tog vi på uteterassen, där paret "Romanza" underhöll med internationella låtar. Två damer störde tillställningen med sin pinsamma pardans.
Vi gick ut i natten och kunde bl.a. lyssna på en trubadur vid småbåtshamnen. Det var fullmåne och vi strosade i sakta mak tillbaka och knoppade in.

Måndag 12 september

Vi sov tills vi vaknade, men var inte uppe senare än åtta och vi var i matsalen halvnio. Buffén var god som vanligt och styrkta av den tog vi oss bort till spårvagnsstationen. Spårvagnen till Sóller avgick 09:35 och var framme c:a 20 min. senare. Den kostade 4 €/pers. och gick genom olivlundar och vinodlingar, som kompletterades av citron- och fikonträd, i dalen.

Vi tog oss upp och in på järnvägsstationen för att rekognisera lite, innan vi promenerade ner till stadens centrum, där vi förtjusades av det vackra torgrummet framför kyrkan och stadshuset, med bl.a. caféer och en springvattenbrunn. Spårvagnsspåren gick diagonalt över detta torg, nästan bland stolar och bord.

Vi villade bort oss en stund på återvägen, men kunde i god tid lösa biljetter för tågresan till Palma kl. 10:50. Priset var 10 € - enkel resa vuxen. Den tog en timme i anspråk av rickig/skramlig färd ned från bergen till kusten i söder. Maggie hann dessförinnan inom på Picassomuseet, som var inrättat i stationsbyggnaden, och skulptursamlingen nedanför det pittoreska järnvägscaféet, med anor från 1800-talet, var intressanta att beskåda. De beskrev olika tidsepoker och stilar.

Kartan vi hade fått på Apollos informationsträff fungerade bra och det var ganska lätt att hitta de platser som de pratat om. Nedanför katedralen, vid Parc de la Mar, frågade jag i turistinformationen om de kunde markera exakt varifrån buss 210 och 211 avgick ifrån till Sóller och en ung man ritade och berättade.
Därefter följde vi strandpromenaden en bit västerut till stadsdelen La Lonja, där vi lunchade på "Restaurante Gotic", Plaza de la Longa. Jag åt en tomat/mozarella-sallad och Maggie tog Tapa mixta. Det tog oss c:a en timma att promenera dit från järnvägsstationen, men tillbaka tog vi längre tid på oss, eftersom vi fikade på den kända cafeterian "Forn des Teatre" nedanför trapporna till Placa Major. Vi klättrade upp för andra trappor i gränden Horts till Placa del Olivar och vid det södra hörnet av Placa Espanya förundrade vi oss över en ringlande kö av människor på trottoaren. Det visade sig att de kunde få matkassar från en port, där några kvinnor preparerade och langade ut dem. Förmodligen från någon välgörenhetsorganisation.
Vi följde instruktionerna vi fått för att finna busshållsplatsen, men ack vad vi bedrog oss. Vi hittade visserligen platsen som turistguiden menade, men bara för att finna den övergiven. SVAGT! Vi frågade en ung dam som kunde berätta att man fick ta sig underjord via hiss för att hitta bussarna. Detta skulle Apolloguiderna upplyst om. SVAGT IGEN!

Nåväl, vi hittade vår buss och behövde inte vänta särskilt länge. Biljetterna kostade 2,95 €/pers. Den avgick prick 16:00 och 35 min. senare var vi i Port de Sóller igen. Det var mycket skönt att duscha av sig efter så många timmar i 33-graders hetta. En pilsner satt fint därefter på balkongen.
Vi var nere vid matsalsdörrarna fem i sju, men det fanns redan en liten köbildning. Vi fick dock ett bra bord och kunde beställa Vino Casa Tinto för 8 € och aqua con gas för 2 €. Jag lyckades ännu en gång med konststycket att sätta i mig fem tallrikar inklusive desserten. Ändå låg jag i dammet av de verkliga proffsen, som inte tyngde sin kropp med alkoholhaltiga drycker, utan koncentrerade sig helt på maten.
De placerade armbågarna på bordshörnen, lutade sig över tallriken och skyfflade in födan i hålet under näsan, medan svaga grymtande ackompanjerade. Särkilt en man kunde urskiljas. Han hade legat i mångårig träning, vilket lätt kunde ses genom midjemåttet. Han bar en marinblå t-shirt i XXXXL-storlek och ett par shorts. Han var osynlig mellan frukost och middag. Den längsta sträckan han gick var förmodligen från hotellrummet till matsalen. Att resa sig, hämta ny tallrik och lasta på mat från buffén var den enda motion han fick och den åsamkade honom svettningar och högröd ansiktsfärg. Hans fru kom inte långt efter, men hindrades av en arm i mitella.
Vi tog kaffet på uteterassen och njöt av den svarta natten och hamnens tindrande ljuspunkter. Efter en stund upphävdes musikaliska toner från gatan nedanför oss. Det visade sig vara en trio bestående av gitarrist, sopransaxofonist och sångerska. De underhöll oss på ett alldeles utmärkt sätt tills vi valde att åka upp på rummet för nattning. För tredje kvällen i rad blev det att somna in till musikframträdande.

Tisdag 13 september

Var uppe strax efter åtta och åkte ner för att "ockupera" två solstolar, trots förbudet. Personalen höll på att högtryckstvätta den västra delen av terassen under tiden som jag väntade på Maggie. Jag läste lite grand, men kollade mest städarbetet.
Så tog vi frukostbuffén i stilla mak och därefter kunde vi ta en härlig morgonpromenad upp över hamnområdet. Vi tittade efter en skjorta till mig, men hittade ingen i rätt storlek.

Vid återkomsten tog vi terassen i besittning och med avbrott för lunch på "Restaurant Generoso" och en koll på turbåtarnas avgångstider, tillbringades dagen där under parasoll eller i solgasset, vilket man ville.
Jag tog ytterligare en promenad söderut och fann vad jag sökte i butiken "Mimosa", där jag bokade en skjorta i XL för 19:90 € att avhämtas på torsdagen. Dagen var het och jag duschade kallt flera gånger och badade i poolen, när jag kom tillbaka, innan vi satte oss på balkongen en stund och njöt av utsikten och vädret. Jag drack en öl och skrev dagbok.
Människorna nedanför oss började få gestalt: Piprökarens sällskap, Skåningarna, Damen med gamla pappan och mongoloida dottern, Engelsmännen, Fransyskan och silverhårsbröstet o.s.v. Var och en på sitt vis. De flesta helt ordinära, men några otroligt fula och någon enstaka vacker. Vi förundrades över att så många verkade vara fransmän.

Innan middagen slappade vi på rummet och gjorde lite toalett innan vi åkte ner till matsalen strax innan sju. Det var en marint präglad meny denna afton, som krävde ett vitt vin-Vino Casa Blanco, tyckte vi. Jag begränsade mig till fyra tallrikar, emedan gårdagskvällen blivit något tung.
Kvällspromenaden gick först åt söder ett stycke, men sedan norrut längs strandpromenaden till ett ställe där en trubadur slagit sig ner med gitarren och tolkade Dylan, Cohen m.fl. Vi stannade och lyssnade till honom på "Albatros". Jag tog en kopp kaffe och Maggie avnjöt en Campari+Zumo Nara.
Kvällen var underbart subtropisk och stillheten påfallande, trots att mycket människor var i rörelse. Vid hemkomsten till hotellrummet kunde jag se de sista 35 minuterna av matchen i Champions League mellan Barcelona och Milan på kanal 1. Sedan var det ridå.

Onsdag 14 september

Man vaknar till allehanda ljud...som en konsertorkester med instrument bestående av hissklocka, AC-aggregat, lövsug, högtryckstvätt och en snarkande sambo...och tar sig upp i den vackra morgontimman.
Frukostbuffén var smaklig och riklig som vanligt. Vi hade bestämt oss för utflykten med båt till La Calobra kl. 11:00, men var lite tidiga, så vi landade på terassen en stund först. Där kunde vi iaktta hur oroligt "vindrickerskan" sneglade mot himlen, som försökte hon utröna hur vädret till sjöss skulle bli, varför vi kunde gissa att hon och hennes man också skulle på utflykt.
Mycket riktigt! De dök upp på kajen där passagerarbåtarna lade till en stund senare. För 23 €/pers t/r tog oss båt nr 6- "N. Cala Tuent" ut till havs.

Vi passerade filmskeppet både på väg ut och tillbaka och vi försökte förgäves få syn på någon kändis. Det gick lite vågor, men de var vänliga nog att komma från nordväst, så båten stampade endast lätt. Emellertid nog så mycket att jag blev öm i baken.

Vi hade roffat åt oss stolar på soldäckets styrbordssida och kunde njuta av alla de bergsformationer och grottor som denna kuststräcka utgörs av. Maggie försökte följa med i den broschyr vi fått, men eftersom guide saknades, kunde vi inte urskilja de angivna klipporna och skrevorna.
Efter c:a 45 minuter var vi så framme i Calobra. En utsökt naturhamn, vars inre förvandlats till den mest raffinerade turistfälla jag sett. Restaurang på restaurang klamrade sig fast uppför slänterna. Vi stannade först till på en liten bar nära havet och tog varsin öl. Utsikten var bedårande, men den fick man betala för. I vårt fall genom 17:75 € för två baguetter, en öl och en kaffe. Jisses! Dessförinnan hade vi knatat på uppför berget en bit mot "paradisravinen" Torrent de Pareis, där bl.a. vinterfloden Lluc mynnar. Vi brydde oss inte om att gå dit, utan vände om för lunch.

Kl. 13:50 skulle färjan "Torrent des Pareis" ta oss tillbaka, men den avgick snarare 14:00. Vi satt nu på babordssidan och kunde ta ganska bra bilder, eftersom sjön stillnat en aning. Hettan var dock svår och när vi kom hem var det bara att riva av sig kläderna, ta på badbyxorna och svalka sig i poolen.

Efter denna lisa för kroppen, köpte jag en kopp kaffe i baren och satt vid muren i solen och bara glodde med Maggie vid min sida. Vi stannade på solstolarna vid poolen till halvsex, varpå vi drog oss tillbaka till balkongen. Karaktärerna "demonregissören", "supersolarna", "Yvette & Philippe", "engelsmännen" m.fl. fanns på plats under eftermiddagen och förgyllde vår fantasi med deras förmodade öden.
Ombytta för kvällen var vi i restaurangen fem över sju och intog den mycket fräscha buffén, som tycks förnya sig i oändlighet. Vi drack vitt vin och körde fisklinjen denna kväll. En kvällspromenad företogs innan vi slog oss ned i rottingmöblerna vid muren och inväntade att musikunderhållningen skulle börja. Det var en manlig duo som framförde en radänga av låtar, där den ene var smörigare än den andre.
Vi flyttade oss till ett bord närmare scenen och jag tog en kaffe, medan Maggie drack en apelsinjuice. Vi satt kvar till pausen vid halvelva, sedan orkade våra öron inte mera och vi drog oss tillbaka efter en händelserik dag.

Torsdag 15 september

Hade sovit med Bilsomproppar i öronen, men de var värdelösa! Maggie berättade att jag hade somnat trots ihållande musikdunk från estraden nedanför balkongen. Mitt snarkande hade t.o.m. överröstat smörsångaren.
En begynnande smusnuvighet bidrog troligtvis till serenaden. Morgonrutinerna gick raskt och vi packade lite för otillåten bokning av solstolar, som krävde extraordinär insats, eftersom högtryckstvättandet av terassen blockerade tillträdet. Jag lyckades att smita över en gräsyta och få ganska goda platser, även om de bästa otroligt nog redan var tagna.
Efter frukosten satte vi oss en stund i korgstolarna vid muren på terassen och inväntade att butiken "Mimosa" skulle öppna. Jag kunde se dess neddragna järnjalusier från min plats. Vid 11-snåret var de upphissade och vi traskade dit längs spårvagnsspåren. Jag fann skjortan som jag tittat på tidigare och ytterligare en i storlek XL, som jag köpte för 19:90 €/st. Maggie provade flera plagg, men fastnade endast för ett par marinblå shorts för 10 €.

Därefter blev det en stund i solstolarna innan vi tog oss söderut igen till restaurangen "Ses Oliveres". Där åt vi en lunch på tomat- och tonfisksallad med bröd och varsin öl till.
Tillbaka på hotellet blev det en kopp kaffe i korgstolarna och fortsatt siesta under parasollet. Vid 17:30 gav vi oss och åkte upp på rummet för bl.a. dusch och rakning.

Vi var nästan först i matsalen och kunde fritt välja bord. Denna afton serverades en speciell meny. "Fiesta Mallorquina" var namnet för kvällen. Mat och underhållning på Mallorcavis. Det smakade alldeles förträffligt och vi var överens om att vi borde uppmärksamma hotellets kök lite extra-allt från chefskocken till serveringspersonalen.

Det blev en Vino Casa Tinto denna kväll och vi kunde läsa om de olika rätterna i en speciell folder. Denna temaafton följdes upp av en dans- och spelmansgrupp på terassestraden, dit vi tog oss efter en liten kvällspromenad bort till spårvagnsstationen. Vid återkomsten beställde vi in sangria och kunde snart lyssna på folkmusiken och beskåda dansen på scenen från "Estol de Tramontana".
Vi satt kvar c:a en och en halv timme innan vi åkte upp till rum 416 och nattade in.

Fredag 16 september

Vi steg upp vid halvnio och åkte ner och markerade solstolar innan vi åt frukost.

Man förundras över hur lite fåglar det finns. Är det kanske för att det inte verkar finnas så mycket insekter? Det stämmer inte för sjöfåglarna, som också lyser med sin frånvaro, trots gott om fisk i havet.

Den mest stillöse måste kommenteras. Han har Elvis-frisyr med färgat hår, vitt linne och mysbyxor, sandaler, halskedja och "Lasse Pålsson-look". Det är nästan så att man tappar aptiten att se honom i sällskap med sin rödlätta päronformade dam.

Et annat mycket fult par är "adidastysken" och hans missfoster till hustru. Mannens underbett är så betydande, att han riskerar att drunkna i duschen. Han har alltid vita tubsockor i sandalerna och är klädd i träningsställ. Hon har en "Karl Alfred-arm", är småkrullig i håret, är en tvärhand hög och så ful i trynet att barn blir skrämda.

Vi slog oss ner på terassen en stund och kunde iaktta hur den franska damen med den mongoloida dottern och åttioårige mannen, rumsterade med solstolarna, borden och parasollerna i all oändlighet. Inget läge verkade bli bra nog för alla tre. Själv hade hon passerat "bäst före datum" för länge sedan. Benen var mest påfallande. Huden levde liksom sitt eget liv utanpå musklerna och magen verkade ha genomgått en omfattande fettsugning. Förutom detta, hade hon lyckats bevar något av sin forna skönhet.

Förmiddagspromenaden blev en upplevelse för mig. Maggie följde med ett stycke österut, men då gatan ville sträva uppför berget, vek hon av tillbaka. Jag knatade på uppåt och fann snart entrén till en nyanlagd promenadstig uppe på bergssidan. Den hade kostat 260 000 € att bygga under sex månaders tid. Namnet var "Parc del Camí dels Cingles". Ett par vandrarkängor hade varit bättre på fötterna än mina sandaler, men jag fick några otroligt fina bilder där uppifrån, bl.a. över hamnen.

När jag hade återvänt var det bara att svida om till badshorts och inta solstolen. Dock inte utan en omväg till baren och inköp av en öl. Så tickade klockan på över middagstimmarna och vid ettiden avbröt vi solandet med ombyte och lunch. Dessförinnan hade jag badat i havet för andra gången och simmat ut till flotten.

Vi strosade norrut tills vi fann restaurangen +QD längst bort i hamnen. Jag tog en "Frito Mallorquin" och Maggie åt "Ensalada Griega". Vi drack öl till det och fick punga ut med 30:46 €, vilket jag tyckte var svindyrt, men, men...så hade vi varit där!

Återvägen gick i stilla mak. Ombyte igen och solstolarna på terassen. Vi spelade lite vändåtta i skuggan av parasollet medan vi kommenterade de andra hotellgästerna. Vindrickerskan t.ex., som nästan aldrig hade ett tomt glas på sitt bord. Hon låg mitt i solgasset medan hennes man vandrade i bergen.
Hon duschade av sig svetten, torkade sig lite och gick till baren på nytt. Alkoholist?

För att inte tala om rökaren. Hon hade en holk, för troligtvis marijuana, som hon sög på i smyg då och då. Vi såg henne röka sittande i solstolen eller i någon korgstol. Hon rökte t.o.m. inne i barsaloonen på kvällen, men då hon såg våra blickar försvann hon in på toaletten.

Vid 17-snåret bröt vi upp för dagen och åkte upp på rummet för relax och uppfräschning. Vi var nere vid matsalen när de öppnade och fick ett fönsterbord. Maggie beställde rött vin och jag lyckades sätta i mig sparrissoppa, en kall tallrik med bl.a. fisk, en pastatallrik med kalkonbröst, en kyckling+oxtunga rätt och en dessert bestående av frukt, god kaka och en kula glass med melonskiva.

Mätta av detta tog vi en promenad några hundra meter åt söder och kunde höra musiken från uppträdandet från "2ona Trobada d'Havaneres" på la Platja d'en Repic tvärsöver hamnbassängen. Den fungerade nästan som en amfiteater, med de omgärdande bergen. När vi kom tillbaka var Tony's Band i full gång på terasscenen med tyskinspirerade schlagers. Vi orkade endast lyssna medan vi intog kaffet, sedan gick vi norrut och lyssnade på trubaduren en stund, bortom spårvagnsstationen.

Vid 22:30 var vi tillbaka på hotell Eden och vi åkte upp till rummet och satte oss en stund på balkongen i den ljumma natten. det var nog 25°C trots den sena timman. Klockan sattes på ringning för dagen därpå var det hemfärd.

Lördag 17 september

Mobiltelefonen drog igång 07:30, men jag var vaken innan dess av alla morgonens hotelljud. Vi packade och gjorde oss iordning för frukosten i matsalen. Vi tog det lugnt och åt väl, endast oroade över om långbyxorna skulle gå att knäppa.

Strax efter nio åkte vi ner i receptionen och checkade ut. Vi fick en enkät att fylla i och det var med glädje vi kunde ge hotell Eden högsta betyg, utom för kvällsunderhållningen, som var medelmåttig. Prick 09:35 kom anslutningsbussen till flygplatsen. Vi hade dessförinnan pratat med Gert Olsson/Eivor och Bengt/Carina, som också bott på hotellet under veckan.

Färden till flygplatsen i Palma gick utan mankemang. Det var en 24-platsers och chauffören höll god fart genom mandel- och olivlundarna. Vi mötte påfallande många cyklister, som var på väg ut på sina rundor. Överhuvudtaget var mycket i Sóller och Port de Sóller anpassat för cykelentusiaster och vandrare.

Flygplatsen i Palma är stor! Incheckningen av bagaget gick snabbt, men köerna till säkerhetskontrollen ringlade sig väldigt långa och det tog sin rundliga tid att ta sig igenom, dock utan pip i bågen. Vi fick vänta lite innan gate-numret för vår flight kom upp på informationstavlan. Maggie stannade till och köpte chokladkakor i taxfreeshopen, i vilken jag kunde plåta ett par som uppvisningsdansade, innan vi påbörjade den långa vandringen till gate C58, där vi slog oss ned, nästan "utmattade" av vandringen.

Boarding 11:55 var det sagt. Av detta blev intet, utan det dröjde ytterligare c:a 30 min. och vi var inte i luften förrän 13:03. Flighten hette SK 7706 och jag hade säte 21F. Strax innan 15:30 satte kaptenen Airbusen på Kastrup. Vi hade ganska gott flyt vid bagageband 6 och kunde komma med Öresundståget 16:14 till Helsingör.

När vi kom dit behövde vi inte vänta många minuter på färjan Hamlet, som tog oss över sundet. I helsingborg övervägde vi att ta tåget, men valde 506-bussen 17:22 istället. Vi var hemma strax efter 18 och resan var slut för denna gång.