Vi tog Maggies bil till Malmö Airport i Sturup vid halvelvatiden och parkerade den på avdelning 7C. Incheckningen började 12:40. Säkerhetskontroll på det i vanlig ordning. Fem i ett satt vi cafeterian med varsin kopp kaffe och mumsade på de medhavda mackorna. Vi strosade därefter bort mot gate 5 och slog oss ner där en stund och löste korsord medan vi väntade på boardingen som började 14:25. Vi fick platserna nästan längst bak i AVRO RJ:an, flight TF 768. Vi lyfte något försenade och fick besked av kaptenen direkt att motvinden över Europa innebar att han måste gå ner i Marseille för att tanka.
Vi landade där 17:17 och kom inte därifrån förrän 19:10, dels på grund av en tankbil som inte fungerade och dels för att vi fick vänta på startillstånd.

Vi landade i Palma 20:23 och kunde snart därefter hämta ut vårt bagage vid band 5. Det var 25°C varmt! Sedan började cirkusen med att försöka finna någon representant från Apollo som kunde hänvisa oss till transferbussen. Efter nästan en timmes irrande från informationsdisk till bussuppställningsplatserna fick vi ge upp och ställa oss i taxikö. Det kostade oss 62€ och vi var inte framme på Hotel Eden förrän 22:20, hungriga och uppgivna. Det var fullständigt oacceptabelt och jag var irriterad. Vi fick dock ett bra rum nr 410 med fantastisk utsikt över poolen och den naturliga hamnbassängen. Personalen där hade förberett en tallrik med kallskuret till oss. Vi avslutade med något att dricka i baren 23:35, men då var underhållningen slut. Godnatt 00:26!

Frukostbuffén var lika magnifik som jag mindes den från 2011! Där fattades inget. Vi oss riktigt mätta och markerade därefter ett par solstolar med våra handdukar och gick en promenad söderut.

Vi gick inom till finlandssvenskan som har klädbutiken MIMOSA längs strandpromenaden. Hon verkade faktiskt känna igen mig. Vi köpte vatten i den lilla butiken vid hotellet innan vi åkte upp.

Kvart över elva var vi ombytta för vistelse på poolterassen och kunde sträcka ut oss i de nya solstolarna. Där tillbringades hela eftermiddagen fram till kvart i fyra. Det var ömsom sol och ömsom molnigt. Den sköna dagsbrisen svalkade skönt i den 30-gradiga hettan. Vi kunde konstatera att flera av hotellgästerna även var där för två år sedan. Företrädesvis de två franska paren, men även belgarna. Vi hälsade och jag undrar om inte vi blev igenkända. Vi träffade Apollo-guiden och framförde våra klagomål på mottagandet och hon lovade att ta reda på hur det var med den saken och om vi kunde få ersättning. Hon fick mitt tfn-nr för att kunna ringa och bekräfta ett möte på tisdagen.

Det var klibbigt och kvavt, men vi promenerade upp till den plats, vid en park, varifrån bussarna avgick 2011. Parken var kvar och färdigbyggd, men busshållsplatsen var borta. Maggie frågade några bilburna poliser vart den hade tagit vägen och vi gick dit och kollade avgångstiderna för 210:an till DEIÀ och VALLDEMOSSA. Därefter gick vi ner till hamnområdet och kollade på alla vackra båtar. Vi satte oss på en cafeteria och tog något att dricka innan vi strosade "hem" längs strandpromenaden. Underbart!

PORT DE SÔLLER måste vara en av de finaste semesterorter som finns. Nästan ingen trafik, tyst och lugnt. Stränderna är rena och inbjudande jämna och hade många badgäster under dagen. Vi kunde sitta på vår balkong och iaktta allt det vackra.

Middagen serverades kl. 19 och vi fick ett fönsterbord. Sedan var det bara att hugga in på alla goda maträtter. Lammkotletterna var extra goda denna kväll och sköljdes ned med husets röda vin. Efter nästan en och halv timmes dinerande tog vi oss ut på hotellterassen och intog kaffet medan vi följde uppträdandet från scenen. Det var emellertid inget att hurra för, så efter en timme gav vi upp och åkte upp till vår utmärkta balkong där vi njöt av den varma kvällen och fantastiska utsikten i den stjärnklara natten. Nere på strandpromenaden stod en kille och sköt upp en blå lysande kula kanske 15 m upp, som han sedan fångade igen. Varför? För vem? Kvart i elva var det nattadags inför utflyktsdagen.

Vi var uppe strax efter åtta. Frukost vankade och vi kunde konstatera att fransmännen redan bokat "sina" solstolar med de gula och oranga handdukarna. Det var en strålande vacker morgon. Solen lyste upp vattnet och alla båtarna i hamnen när vi satt på balkongen i väntan på avfärd med buss 210 kl. 10:00. Vi promenerade upp till busshållsplatsen i god tid, men det var redan kö och den bara växte. Alla kom inte med, vilket irriterade en herre som nästan vägrade att gå av, fast chauffören förklarade att han inte fick ta ståplatspassagerare på grund av serpentinvägarna. Det blev en bländande resa runt bergknallarna med hav och båtar långt nedanför vägen.

Kvart i elva var vi framme i DEIÀ, där vi steg av och bekantade oss lite med bergsbyn där flera kändisar vistats genom åren. den var aningen svårtillgänglig med branta gator och trappor.

Vi köpte vatten i en liten hörnbutik och satte oss att vänta på bussen till Valldemossa. Den kom 12:08 och rullade på längs serpentinvägarna och olivodlingarna på terasserna. Sten på sten är mödosamt lavat till stadgande murar. Kanaler för regnvatten har utförts med fiffiga lösningar.

VALLDEMOSSA visade sig vara en riktig turistfälla.Det fanns massor av caféer och restauranger, men också krimskramsbutiker längs gågatorna upp mot klostermuseet REAL CARTUJA de VALLDEMOSSA. Maggie ställde sig i kö för att köpa entrébiljett. Det var ganska omständligt...kortmaskinen fungerade ej mm. Vi fick i alla fall klart för oss att en liten pianokonsert skulle hållas kl. 13:00, så vi anvisades till separatbyggnaden PALACIO REY SANCHO från 1309. Där i Sala de Conciertos slog vi oss ner och snart kom en pianist och spelade Chopin för oss.

Det var riktigt njutbart och det var också ölen på uteserveringen och vi delade på en tapastallrik med vitlöksbröd, innan vi fortsatte med själva museibesöket. Det var uppdelat på flera olika utställningar och vakterna skulle se våra biljetter stup i ett. I några av rummen bodde Chopin och den kvinnliga författaren George Sand en romantisk vinter 1838-39.

Jag tyckte bäst om utställningen en trappa upp med bl.a. Miro och Picasso litografier. Det var verkligen tur att vi frågade guiderna efter den.

På återvägen var vi in om vid sidan av kyrkan och tittade på en tavelutställning i olja omfattande landskap från öarna. Inget man hoppade högt över.
Nere vid huvudgatan satte vi oss på ett hörnfik och fick oss varsin stilla kopp kaffe. Därefter strosade vi vidare och maggie kollade lite på utbudet i butikerna. Mycket mer av besöket i Valldemossa blev det inte, utan vi satte oss i skuggan att invänta bussen från Palma. den dök upp fem i fyra och vi trängde oss på för att komma med och få sittplats. Chauffören visade sig vara en riktig komiker, förutom att han var alldeles särdeles skicklig. Hela vägen spelade han klassiska verk och spexade med passagerare och mötande trafikanter. Trots detta hade han pondus och tvekade inte att sätta gränser genom att bl.a. bara köra förbi en busshållsplats...rycka på axlarna och slå ut med händerna. Hela bussfärden blev till en mini-show vi länge kommer att minnas.

Vi var framme i Port de Sôller vid femtiden efter att ha fått förstärkning uppe i bergen av en minibuss på halva sträckan. Vi satte oss på vår balkong en stund och coolade ner oss i den 26-gradiga eftermiddagen. Vid middagen tog vi husets vita vin denna kväll,

eftersom buffébordet dominerades av fiskrätter. De färska fikonen på dessertbordet var värda ett extra omnämnande!

Således kunde vi mätta och belåtna strosa ut i den varma kvällen och gå mot hamnplanen där trubaduren mycket riktigt underhöll med Dylan-inspirerad musik. Störande var dock att stället intill också hade spelemän. Ljudet mixades en aning för oss som satt på parkbänken mittemellan. Vi lade några mynt i gitarrlådan och vandrade längs strandpromenaden mot söder förbi vårt hotell en bit för att insupa atmosfären från de olika restaurangerna och barerna. Aftonen avslutades på balkongen där vi kunde höra tonerna från musiken på "Roma", som ligger under hotellets poolterass. Vi kunde sammanfatta en lyckad utflyktsdag innan vi kröp ner mellan lakanen.

Vi vaknade kvart i åtta och jag åkte ner och markerade två solstolar längs kanten mot norr. Då var hela främre raden redan bokad av fransmännen och deras belgiska vänner, trots att det är förbjudet enligt skyltar på flera språk. Sedan åt vi frukost i stilla mak.

Morgonpromenaden söderut gick till bron vid kanalen TORRENT MAJOR. På vägen tillbaka stannade vi hos finskan på Mimosa. Där köpte jag en klarblå tenniströja och Maggie en röd/vit-randig topp på REA.

Maggie intog solterassen medan jag åkte upp med varorna och hämtade solkrämen. Det blev dopp både i havet och poolen under eftermiddagen. Lufttemperatur 26°C och säkert 25 i vattnet. Spårvagnarna gick fulla med passagerare, fram och tillbaka till Sôller. Det var många badgäster på stranden i den underbara sommardagen.

Vi sysselsatte oss med att läsa och lösa korsord samt spekulera över de andra gästernas relationer mm. Damen med den tuperade 60-talsfrisyren döptes under dagen till "sockervadden", vilket senare blev "sockerpullan". Maggie undrade om hon någonsin varit rufsig i håret.

En lättlunch på en halv macka och ett päron fick räcka denna slappedag. Vi bröt upp vid femsnåret och satt på vår balkong en stund. Därefter var det dusch/rakning som gällde för mig och tog till oss lite av världsnyheterna via TV:n innan det var dags att åka ner till matsalen. Där stod personalen parat som vanligt och hälsade oss välkomna till kvällens buffé. Det var svärdfisk till huvudrätt, men det fanns också kyckling och nötfärsbiffar att mumsa på. Vi åt så gott vi kunde!

Det är intressant att studera hur olika vi går åt ett sådant dignande bord. En del verkar just utsläppta från ett koncentrationsläger, medan andra tar det något lugnare. jag och maggie blev i alla fall mer än mätta och gör en flaska vin rättvisa till middagen.

Det behövdes en kvällspromenad och kosan ställdes norrut till hamnområdet och vi passerade spelmännen/trubadurerna igen. De var inte lika bra som gårdagens, varför vi drog oss hemåt igen och tog posto på "Roma" där en tjej och kille underhöll med gitarrspel och sång. Det blev kaffe och öl medan vi lyssnade på dem en stund. Tjejen sjöng riktigt bra!

Vid tiotiden bröt vi upp och åkte upp till vår balkong där vi kunde njuta stjärnorna och månskäran på den svarta natthimlen. Det var fortfarande 25°C i luften och tonerna från Roma nådde ända upp till oss. Nere på terassen är fransmännen ihärdiga och ockuperar sin hörna medan de gör beställningar trots att klockan lider mot 23 och musiken tystnat.

Det var ett ordentligt åskväder under natten. Vi vaknade vid tretiden av blixt och dunder. När en knall kom knappt sekunden efter blixten, så hoppade vi nästan ur sängarna. Man undrade ju var den slog ner.

Annars enligt morgonrutinerna, även om fransmännen såg något vilsna ut vid solstolsmarkeringen. Frukosten var god som vanligt, luften lite friskare och svalare efter regnet, som skapat stora fåror i sandstranden under natten.

Vi hade bestämt oss för att ta spårvagnen till Sóller, så vi strosade sakta mot stationen och missade precis den som gick 9:30. Det var orutinerat eftersom vi fick vänta en timme på nästa, men det kändes inte svårt i den trevliga hamnmiljön.
Det kostar 5€/pers att åka den gamla spårvagnen från 1912 upp till Sóller. Det tar c:a en halvtimme och är en mycket trevlig tur.

Framme i Sóller steg vi av vid järnvägsstationen och Maggie ordnade en karta på turistbyrån, som är inrymd i en spårvagn.

Vi satte oss först framför rådhuset och tog ut kompassriktningen för en liten sightseeing. Först knallade vi söderut till Placa Mercat där stadens saluhall låg. Vi gick in och kollade på frukt och grönt, bröd, kött och fisk samt drycker.

Vi tog oss via ett par smågator till affärsgatan SA LLUNA. Den var relativt lång och hade många butiker av olika slag.

Vi insöp atmosfären av olika pittoreska inslag längs Sa Lluna och dess sidogränder, innan vi kom tillbaka till PLACA CONSTITUCIO med dess katedral.

Vi satte oss på CAFÉ SÓLLER's utservering och tog nåpgot att dricka. Maggie kände på sig att det skulle börja regna, så när det skedde, så tog vi våra glas och flydde inomhus. Det var många som gjorde det och snart var salen full. Där blev vi sittande en lång stund medan åskregnet stod som spön i backen utanför. När det värsta var över promenerade vi mot busstationen längs AVDA GRAN VIA. Vi passerade cirkulationsplatsen PLACA AMERICA, där alla bussar måste ner och vända runt, innan de fortsätter från Sóller. Vi hade tur och kunde passa buss 211 13:31 till Port de Sóller. Den var visserligen försenad, men vi kom i alla fall med.

Framme på hemmaplan blev det en sen lunchbaguette med kaffe på MIRAMAR vid stationen. Dyrt som pocker och med lång väntetid. Därefter återvände Maggie till hotellet, medan jag tog mig upp till parken CAMI DELS CINGLES för att se hur den utvecklats. Jag blev mycket besviken. Ingenting verkade gjort på två år. Ogräset bredde ut sig och gruset på stigarna var bortspolat eller mycket gyttjigt. Det har väl inte funnits pengar att underhålla den - kan tänka!

Jag gick ner till hamnen via JAUME TORRENS och sedan hem till hotellet där Maggie bokat en solstol åt mig. Jag åkte upp på rummet och svidade om, trots att solen hade gått i moln. Det var ändå skönt att "landa" efter utflykterna. Vi bröt upp vid femsnåret och vid sextiden kom ett nytt åskväder in över hamnen och blixtarna for kors och tvärs medan regnet forsade längs gatorna. Vilket skådespel!

Middagen dominerades av goda revben, så det röda vinet fick råda. Därefter fattade Maggie posto i baren medan jag åkte upp och hämtade tröja+jacka. Vi drack kaffe i väntan på kvällens uppträde av en sångerska och en tenorsaxofonist. det verkade lovande, men var inget vidare. Sångerskan var osmakligt utsyrd i en svart blåsa med volanger och försökte med en sövande röst väcka intresse hos publiken med slagdängor från anno dazumal.

Intressantare var då att iaktta den diskrete, handplockade MI6-agenten med ADHD-look, som spelade sin roll så väl, att endast ett tränat öga kunde urskilja hans verkliga mission. Hans kamoflagefärgade handväska, i vilken han förmodligen hade sin avlyssningsutrustning, passade så illa mot hans pistagegrönfärgade skjorta, att jag blev tvungen att vända bort blicken från det brittiska sällskap han nästlat sig in i.

När ett par, som troligen var försökutsläppt från någon anstalt, gick upp och dansade fick vi nog och lämnade. Vi tog en kort promenad runt kvarteret innan vi åkte upp på vårt rum och sammanfattade dagen.

Vaknade tio i åtta och åkte ner och markerade "våra" solstolar med badhanddukarna. Sedan var det frukost i vanlig ordning. Jag kände mig lite hängig efter en natt med ganska dålig sömn. det slog lock för höger öra bl.a. Morgonpromenaden åt söder bort över den stora kanalen TORRENT MAJOR till CA'N JOI innan vi vände och gick tillbaka till hotell Eden, där vi träffade Apolloguiden Marika och fick de 62€ som vi hade lagt ut för taxiresan på ankomstdagen.

Därefter tog vi oss ut på solterassen för att tillbringa resten av dagen där...trodde vi, men regnet drog in med svarta moln och vi fick retirera till balkongen och spela kort istället. Det klarnade emellertid upp från väster och eftermiddagen blev fin vid poolen. Jag löste korsord som vanligt och kollade på de andra gästerna. Den franska "gorillan" måste beskrivas. Han har rikligt hårbeklädd torso och apliknande gång. Denna eftermiddag accentuerades likheten eftersom han glufsade i sig bananer. Han och hans bleka hustru verkade för övrigt på något sätt ha kommit på kant med det andra franska paret. Gorillan verkade bekymrad.

Vi tog kaffet i rottingstolarna vid muren medan vi njöt av utsikten och halvsex bröt vi upp. Jag tog en sväng om supermercadon och köpte öl, innan jag åkte upp på balkongen och läskade mig med den. Vi förberedde oss för middagen och tittade lite på TV-nyheterna, eftersom Obama förväntades meddela en attack mot Syrien.

I matsalen var det vackert dekorerat för Mallorciansk afton med speciella rätter från ön. Kalvfärsrullarna var bäst, tätt följda av fläsksteken och alla grönsaksrätterna. dessertbordet var magnifikt med mandelkakan i topp.

Därefter kändes det bra med en promenad bort mot hamnen och upp en nivå bland restaurangerna på trappavsatserna. Det såg mycket inbjudande ut. Trubadurerna hade dock inte startat ännu, så vi strosade i sakta mak tillbaka. När vi kom tillbaka så tog vi plats på terassen och funderade över var uppträdandet av den brasilianska danstruppen skulle ske. Servitören kunde dock upplysa oss om att uppträdet var inställt på grund av regnrisk. Kvällen var 23 grader ljum och underbar - vad menade han? Vi satt kvar en stund med något att dricka. Vid 22 bröt vi upp och drog oss tillbaka. Planering inför morgondagen stundade.

Alarmet var ställt på 7:30 och vi var i matsalen för frukost kl. 8. Smaklig frukostbuffé som vanligt. Maten på Hotel Eden var helt enkelt formidabel! Kvart i nio traskade vi bort till busshållsplatsen för att ta 211:an till Palma 9:15. Det var redan kö då vi kom fram och vi höll först på att komma med fel buss, men så småningom dök tunnelexpressen upp. För 3,20€/pers tar den en genom tunneln på 1290 m till Sóller och sedan genom tunneln på 3023 m till slättlandet.

Framme i Palma kunde vi imponeras av den färdigbyggda knutpunkten under jord för olika trafikslag. Tydligen fanns någon form av Metro förutom bussarna. Hela det gamla banområdet ovan mark har blivit en park.

Vi tog oss upp för rulltrapporna till ESPANYA-parken och vidare längs SANT MIGUEL till stortorget MAYOR. Där lade vi märke till att det fanns anlagt ett köpcentrum under torget, men vi utforskade inte det. Vi tog oss istället vidare ut på JAUME II och ST DOMINGO.

Vi spanade in några elledningar och vackra fasader, men vi var kaffesugna och stannade till på torget CORT. Där fanns ett mycket gammalt olivträd som alla skulle fotografera - även jag.

Styrkta av kaffetåren lämnade vi domstolsplatsen och tog PALAU REIAL ner till katedralsområdet, som visade sig från sin bästa sida. Springvattnet i PARC DE LA MAR och utsikten bort mot hamnen är betagande.

Därifrån följde vi DALT MURADA österut fram till PORTA DE MAR där vi vände norrut och letade oss fram till stortorget igen.

Vi såg väl hungriga ut för genast blev vi uppvaktade av inkastare, som för övrigt jobbade ihop lade vi märke till sen. Det blev en lättlunch på Brisas Pizzeria Restaurante för 16,05€. På torget höll killarna på att dansa/gymnastisera och jag videofilmade en sekvens.

Vi letade upp FORN DES TEATRE och tog oss via LA RAMBLA, CARME och OMS upp till Espanya och busstationen igen.

Vädret var strålande och vi satte oss i järnvägsparken på en bänk i skuggan och inväntade 15:30-bussen till Port de Sóller. Vi tog hissen från parken till bussplanet tre våningar ner. Det verkade alltid vara kö till både buss 210 via Valldemossa och buss 211 via tunnlarna. Inga tomma säten där inte.

Åter vid hotellet tog Maggie vårt bagage och rumsnyckeln medan jag gick bort till finskan på Mimosa och reklamerade tenniströjan som jag hade köpt av henne. Den hade oförklarligen fått två små hål på höger axel under dagen. Hon knusslade inte utan återlämnade 15€ när hon såg hur det låg till.

Därefter slappade vi vid poolen ett slag innan det var dags att åka upp på rummet för uppfräschning inför middagen. Vi var på plats i matsalen prick 19 och fick ett bra bord. maggie rekogniserade buffébordet och jag iakttog rörelserna bland hyenorna, ursäkta gästerna menar jag. Denna afton beställde vi ett något bättre/dyrare vin som avslutning på veckans frossande. "Finca Besaya Tinto Creanza" - mycket gott! Vi framförde våra komplimanger till köket och tackade för den goda servicen och kunde mätta vandra ut i den månbelysta kvällen.

Vi gick bort till hamnområdet och lyssande på trubaduren en stund. Det var den duktigare av dem, så vi satte oss på bänken och njöt. Det började emellertid kännas lite kyligt - endast 23°C, så vi vände hemåt efter att ha besökt en bankomat. Hemma på hotellterassen var det fullt ös. Två grabbar underhöll med populärmusik i form av schlagers. Allt från Chuck Berry till Che sera, sera. Vi stannade en stund vid poolen, men åkte snart upp till vår balkong där vi kunde fortsätta att lyssna på dem.

Avresedag. vi gick inte upp förrän halvnio. Jag åkte ner och markerade en solstol åt maggie innan vi åt frukost. Sedan tog vi den obligatoriska promenaden söderut till PLATJA DE'N REPIC - stranden där vi vände åter mot Hotel eden vid PLATJA DEL PORT.

Det var en underbar morgon med solbelyst lagun och svag vind. Jag satte mig en stund på poolterassen medan Maggie åkte upp och bytte till baddräkt. Därefter åkte jag upp till skuggan på balkongen efter att ha köpt en flaska vatten med mig i affären på LE PANTO, som gatan hette utanför hotellet. Jag löste korsord och sammanfattade vistelsen för mig själv en stund innan det var dags för duschen. Maggie kom upp vid 11:30 och gjorde sig iordning. Vi packade det sista och åkte ner för att checka ut. Väskorna ställde vi i receptionens bagageförvaring.

Vi satt i skuggan på terassen till 13, då vi gick bort till Restaurant Ses Oliveres och åt lunch. Det var tur att vi hade god tid på oss för snabba med lasagnen var de inte. En och en halvtimme senare var vi åter på hotellterassen. Vi löste korsord och drack kaffe. 15:45 hämtade vi väskorna och satte oss ute vid fontänen. Där bekantade vi oss lite med ett ungt par med två barn, som var från Göteborg. De var väldigt trevliga. Vi satt tillsammans under transferresan till flygplatsen i Palma och samspråkade.

Där gick allt som smort, förutom att golfspelarna strulade med sitt extrabagage som vanligt. Säkerhetskontrollen gick ganska snabbt och vi tog oss till hall C och där till gate 39A. Boarding för Malmö var satt till 18:20. Vi blev dock 20 min försenade, men kom iväg som vi skulle efter att vi kontrollerat spritpåsarna i våra säten 7 E och F. Planet lyfte 19:10 och var i Malmö 22:00.

Det är smidigt att ta sig igenom Malmö Airport och få ut sitt bagage. Annat är det på de stora flygplatserna. Bilfärden hem gick bra i natten och vi var hemm runt midnatt. En nattmacka och en kopp te fick avsluta resan medan vi bläddrade i veckans nummer av HD/NST.