Det vinnande laget 1978 i den årligen återkommande brännbollsturneringen i Vejbystrand. Stående fr v: Reino Andreasson, Ann-Charlotte Nilsson, jag, Anders Hansson, Elisabeth Appelqvist, Gunnar Stenström, Willy Andersson, ?, Lena (Möller) Andreasson. Sittande: Lars Andersson, Carl-Gustaf Nilsson, Pia Hillgren, Ann-Kristin Stenström, Kerstin Fricke, Per Fricke, Wulf Fricke och Eva (Wennberg) Jansson.
När PEAB skulle bygga två radhuslängor vid Bäckvägen i Förslöv, så fick vi förtroendet att utföra sanitetsinstallationerna. För att få ner kostnaderna skulle en hel del vara tillval, vill jag minnas. Värmeinstallationen utgjordes av direktverkande el i dåtidens anda.
I februari hade den borgerliga trepartiregeringen beslutat att Sveriges 11:e kärnkraftverk, Forsmark 3, skulle byggas. Elen var relativt billig, både att installera och driftsmässigt. Men i oktober hade Torbjörn Fälldin fått nog och avgick som statsminister, när inte Centerns krav på en folkomröstning om kärnkraften gick igenom. Ola Ullsten (Fp) valdes till statsminister för en minoritetsregering med stöd av endast 39 av 349 ledamöter i riksdagen.
Leif Carlsson hade köpt "Fregatten/Café Kitteln" på Sandlyckevägen 2 under 1977 och påbörjat en påkostad ombyggnation till en luxuös strandvilla. Den färdigställdes under våren och vi hade deltagit med VS-arbetena.
Den stora ombyggnationen av Kopparbergskolonin i korsningen Falkvägen och Skogsvägen hade kommit igång och pågick hela våren.
Det var Göran och Viveca Bohm som förvandlade den stora träkåken till bostad och sjukgymnastikmottagning.
Från "Fritidens landskap vid kusten": Denna koloni anlades troligen kring 1930. Det var barn från Falun som
skickades hit. Verksamheten har upphört och byggnaden verkar vara bostad i dag. Kolonibyggnaden är av den äldre typen med inredd
ovanvåning och kan arkitektoniskt leda tankarna till en mellansvensk bruksgård. Man försökte i allmänhet uppföra kolonibyggnader
med viss anknytning till hembygden för att skapa en ”hemlik” karaktär. En släng av kvardröjande nationalromantik kan heller
inte uteslutas.
Särskilt kulturhistoriskt värdefull: Exteriört välbevarad byggnad, även om funktionen ändrats. Kolonibyggnaden
har kopplingar till de typritningar för ”barnhem” som utarbetades av arkitekten Theodor Kellgren på uppdrag av
Fattigvårdsstyrelsen 1920, utan att för den skulle vara uppförd exakt efter dessa ritningar.
Min kompis Göran Ohlsson kommenterar angående detta:
- Min moder hamnade i Vejbystrand genom arbete på kolonin. Hon var ju född i Falutrakten. Hade det inte varit för
Kopparbergskolonin så hade det inte funnits några Olsapågar!
I maj startade projektet med 100 nya fritidshus i Tullstorp/Svenstorp vid Västersjön. Janssons Rör räknade hem VS-entreprenaden för flera av dem och sysselsättningen kändes säkrad. Vår motpart var även denna gång PEAB och dess byggchef Lennart Westesson. En man som jag hade stor respekt för och gillade.
I början av september åkte vi ner till Överskottslagret i Kävlinge och inhandlade en Bedford lastbil med teleskåp, som skulle ersätta Anders gamla Volvo Duett. Jag tror att vi lät Tommy Pålsson lacka om den med mörkblå färg. Därefter anpassade vi inredningen till vs-verksamhet. När Ronnie Peterson förolyckades på Monza den 11 september, var den nya servicebilen i tjänst vid Bengt Johanssons villabygge i Fogdarp, Förslöv.
Bertil Thulevik byggde om sitt fritidshus under hösten.
För att kunna bli antagen som "Ansvarig arbetsledare" för VVS-installationer inom kommunen, fordrades för min del komplettering med bland annat kursen "Energihushållningsnormens värmeavsnitt". Jag tror att den avhölls i Malmö den 13 september och jag blev godkänd och kunde skicka en kopia på intyget till VA-inspektör Folke Ström på kommunen.
Under året fick vi nys om att den gamla postlokalen på Stationsvägen 1 var hyresledig. Vi såg potentialen i att öppna en
filial där och tecknade kontrakt med den gamle mannen som ägde fastigheten och bodde på övervåningen. Ecke tog sig an
inredningsarbetet med hjälp av oss andra under hösten och Janssons Rör kunde öppna butiken till Jul. Jag jobbade i Vejby på
förmiddagarna och hade öppet i Förslöv mellan kl. 14-18. Det var spännande och kul med många nya kundkontakter.
Att Anders/Pia och jag/Eva hade flyttat in i radhusen vid Bäckvägen bidrog naturligtvis också till etableringslusten i Förslöv.
Sonjas sista dag på avdelningen var den 6 januari. På söndagen den 8:e började hon i köket på Tallhaga för en prövotid på ett år.
Ulla-Karin och Thomas åkte till Sälen för en vecka i början av mars och Sonja och Ecke passade Marc under tiden.
Den första april reste Sonja, Ecke, Sture Lindqvist, Lars och Vivan Jansson till Gran Canaria. De solade och badade, men gjorde också utflykt till Puerto Rico, shoppade och åt/drack gott på restaurangerna. Det var dem väl unnat efter de tunga åren -75, -76 och -77.
John-Erik reste iväg för att mönstra till det militära, medan Sonja, Ecke och Inga körde upp till Varberg för att besöka Berta och Gustaf Lundberg. Berta var nyligen hemkommen från lasarettet och hade ont i en arm. Strax efteråt reste Ecke till Lund för nya undersökningar. Tarmen ville inte läka och läkarna visste inte vad de skulle göra. Fredagen den 21 april opererades han för att lägga tillbaka tjocktarmen. Han fick komma hem dagen efter, men var svullen och hade ont. John-Erik åkte iväg på skolresa till Tyskland.
I slutet av månaden kom Gunhild och Helge på besök till Sonja och Ecke. På Valborgsmässoafton sjöng Gunhild och Sonja i kören vid Sven Jons udde. Helge och Ecke hann sätta garn och fick några flundror innan det var dags att återvända till Dalarna.
Den 15 maj somnade Eckes syster Berta in för gott. Hon var född 1909 och blev således endast 69 år gammal. Begravningen avhölls den 23:e med middag på Gillet därefter. Sonen Lars, då 19 år, minns att förutom flera gäster från Vejbystrand och Varberg var närvarande, att mammans kusin Anna-Greta Petersson (f.Philip 1912) från Stockholm också var närvarande. Hon omnämndes som 'en parant dam'.
Ecke fortsatte att fiska när vädret tillät. Ibland blev fångsterna rikliga och ibland blev det bara tång i näten och Ecke fick ett väldigt arbete med att rensa dem.
På midsommarafton var de 14 personer hemma hos Sonja och Ecke. Senare på kvällen/natten körde Stefan Svensson och Robert Brink på en stolpe vid Ruth Petterssons i Sanatorievägsbacken. De hade 3 flickor med sig och alla fick uppsöka sjukhuset för omplåstring.
Sonja och Ecke besökte Vivan och Eckes kusin Lars Jansson i Farhult när det var Hamnfest där. De låg över till söndagen och hade det mycket trevligt.
Gunhild och Helge kom på oväntat besök den 18:e och stannade några dagar. Det blev bland annat en resa till Danmark innan de reste vidare till Inga och Valdemar i Värmland.
I slutet av juli var Eva och jag, Kerstin och Jan Wennberg samt Inga Larsson bjudna till Sonja och Ecke. Det var fint väder, så vi satt på altanen och åt sjötunga med glass och jordgubbar som efterrätt. Väldigt smarrigt!
John-Erik och Ecke fiskade varje dag under augusti och körde runt med fångsten för försäljning till förbokade kunder. Det blev grundplåten till Johntes körkort.
Ecke gjorde iordning firmans husvagn och den han och Sonja kunde ge sig av på semesterresa. Första stoppet blev hos Gunhild och Helge i Gustafs. På onsdagen anslöt Hans och Lilly. Det blev kortspel efter middagen och de hade det trevligt som de brukade. Bilens avgasrör gick emellertid sönder när de skulle åka upp till Sälen, så Ecke fick laga det, men trampade ner i en oljebrunn och fick köpa nya byxor och strumpor.
Den 11:e körde de ner till Inga och Valdemar i Värmland. Sonja och Ecke hade inte varit där sedan 1974. Fest och kortspel - så klart! Alla Sonjas syskon var samlade.
Kräftskiva hos Brita och Erik Olsson på Saltörsvägen lördagen den 19:e. Det var fint väder med sol och bad innan på dagen och Ecke hade fiskat torsk. Dagen efter var Sonja på gymnastikledarkurs på Lingvallen i Skälderviken. Veckan därpå bjöd Inga både Mulle och Sonja/Ecke på Spångens Gästgifvaregård. Jag tror att jag var chaufför vid detta tillfälle.
Fruarna hade surströmmingskiva hos Birgit Fröjd. Sonja, som genomgått instruktörskurs under sommaren, gymnastiserade både i Skälderviken och Magnarp. Sonja o Ecke åkte till Dalarna i slutet av månaden för att fira Helge som fyllde 60 år.
Jag o Eva firade Eckes 56 årsdag med att ge honom ett sjökort över Skälderviken. John-Erik började jobba på Traktorbolaget den 9 oktober. Han körde upp och klarade sitt körkort den 11:e. Sonja fyllde 53 år den 24:e och fick en papperskorg av mig och Eva, som byttes till en ostbricka i glas.
Gåsamiddag på Klittergården med syjuntan som Sonja var medlem i. Ecke och de andra makarna var också inbjudna. Ulla-Karin och Thomas fick tillökning i familjen den 14 november då Martina föddes på Ängelholms BB.
Sonja o Ecke hade decembermiddag för Sture, Vivan och Lars, som övernattade. Sture Lindqvist bjöd på julbord på Vejbystrands pensionat, där det också var dans. I samma veva gick flyttlasset för mig och Eva den 19 december, från lägenheten på Oxelvägen i Vejbystrand med en av Brinks lastbilar, till Bäckvägen 8 i Förslöv.
Vi hann precis ställa iordning innan julhelgen. Radhusets 128 m² luktade nytt i varje vrå och vi tyckte rymligheten kändes svindlande. Vi kunde inte möblera allt. Två sovrum och allrummet på ovanvåningen stod omöblerade ett bra tag. Bostadskostnaden blev låg. När allt var inräknat skulle vi upp med cirka kr 1100:-/månad. Vi lånade till kontantinsatsen av Evas föräldrar och resten av Bjäre Sparbank. Nu kunde vi satsa på att öka familjen inom det snaraste. Vi planerade ju för fem telningar!
På Julafton var alla samlade hos mor och far kl. 10.30 som vanligt. Jag och Eva åkte till Lund därefter. De andra firade vidare hemma hos Ulla-Karin och Thomas på kvällen. Faster Inga kom på middag hos Sonja o Ecke.
Sonja o Ecke var på middag hos Ann-Marie och John (Shang) Jansson den 30:e. På nyårsaftonen satt de barnvakter för Marc och Martina när Ulla-Karin och Thomas festade på annat håll.
Sveriges landslag i fotboll hade kvalificerat sig för slutspelet i Argentina och ställdes mot Österrike, Brasilien och Spanien i grupp 3, där de slutade på sista plats med en match oavgjord och två förlorade.
Den ena semifinalgruppen vanns av Nederländerna och den andre av Argentina. Finalen på Estadio Monumental i Buenos Aires vanns av Argentina med 3-1. Guldmedaljörernas förgrundsfigurer var Osvaldo Ardiles, Mario Kempes, Leopoldo Luque och Daniel Passarella.
Jag satt naturligtvis klistrad vid TV:n och såg så många matcher som möjligt under juni månad.
Under flera år på sjuttiotalet anordnades en brännbollsturnering, till vilken ungdomar från Vejbystrand inbjöd såväl sommargäster som kompisar från grannbyarna. Det var ungefär det umgänge jag och Eva hade medan vi planerade för flytten till radhuset i Förslöv.
Christer Fermvik fortsatte som spelande seniortränare för Vejbyslätt IF.
Seniorerna
Lagledare A-laget: Kjell Svensson. Lagledare B-laget: Arne och Bernt Nilsson.
Spelarna: Jerker Bergvall, Per-Åke Svensson, Peter Pettersson, Lennart Karlsson, Sven-Inge Qvist,
Lennart Oscarsson, Tomas Jönsson, Thomas Nilsson, Peter Willner, Per Flink, Per Ingelsson,
Jim Dahlin, Christer Fermvik, Lars Axelsson, Lars Carlsson, Torbjörn Bruzelius, Lars Jersmyr,
Håkan Nilsson, Anders Liljeblad och Pierre Kristiansson.
Vejbyslätts IF var tillbaka i div. IV för första gången sedan 1960. Inledningen av serien var bra, men en målvaktsskada i matchen mot Hjärnarp bröt sviten och det blev så småningom degradering till femman igen.
Ungdomsavdelningen
Jag var nyvald ordförande i ungdomsavdelningen styrelse, i vilken Lars Lindholm var kassör, Agneta Johansson sekreterare och Tage Svensson samt Lars Högberg ledamöter.
Juniorlaget hade återuppstått med Per Flink som tränare/lagledare. P16 tränade med juniorlaget, men hade Thomas Forsrup som lagledare. Cupsegrarna P14 hade mig som tränare/lagledare. P12 hade Lars Lindholm och Hans Johansson som tränare och lagledare. Thomas Jönsson tog hand om P10, Hans Nilsson P9, Gunnar Stenström P8 och Anette Sjöstrand P7. Flickorna tränades av Agneta Johansson, Siw Clemedsson, Birgitta Jönsson, Eva Karlsson och Anette Jeppsson.
I februari gick jag en tränar-fortbildningskurs i Båstad och under oktober en idrottsskadekurs tillsammans med Agneta, också i Båstad.
Pojklag II - 14 år
Vi inledde säsongen med en träningsmatch mot Skälderviken borta och vann med 8-2. Jonas Narvell, Mikael Nordin, Jan Svensson, Per Persson (1 mål), Per-Olof Nordström, Mikael Gustafsson (3), Jerker Widerström (C), Jan Josell, Thomas Ahlberg (2), Raimo Högberg (2), Mikael Klint och Ola Olsson.
Serien inleddes mot ÄFF borta den 24 april och vi fick oavgjort 0-0. Då var också Joakim Roslund och Bengt-Ola Karlsson med.
Andra spelare under säsongen: Kent Gustafsson, Sven Weifeldt, Mats Lonningen, Krister ?, Gustaf ?, Jonas B, Lars-Erik "Kirre" Nilsson.
Finalen i Bjäre Cupen spelades den 20 september och vi vann med 2-0. En underbar triumf för grabbarna.
Stuvsta - Stockholm
Den 14 juli skickade jag ut inbjudan för deltagande i Sävis Cup, Stuvsta den 11-13 augusti 1978 till de olika lagen i ungdomsavdelningen.
Resor, logi och mat subventionerades av VIF-supporterklubb, så anmälningsavgiften kunde begränsas till kr 50:-/deltagare.
Vi reste i VIF:s egen buss.
- Det blir trångt om saligheten, men med humöret på topp
och kanhända lite allsång skall vi säkert klara detta, skrev jag i inbjudan.
Vi var minst två ledare per lag. Jag hade rekryterat min fru Eva och min bror John-Erik som extraledare. Annars var det Lars Lindholm som höll i det hela tillsammans med Lars Högberg, Tage Svensson, Agneta Johansson och jag själv.
Vi bodde i en skola strax intill idrottsplatsen. Pojkarna låg i gymnastiksalen medan flickorna fick sova i en av skolsalarna på medtagna luftmadrasser och sovsäckar.
Vi åt frukost och lunch på en barservering i närheten. Middagen intogs i förhållande till de aktiviteter som vi genomförde. Vi var på Gröna Lund och Skansen, samt åkte upp i Kaknästornet.
Juniorlagsresa till Hamburg
Thomas Forsrup, som var lagledare för juniorerna, hade planerat en uppmuntringsresa till Hamburg för att manifestera lagets fina tredjeplats i serien. Deras tränare Per Flink var förhindrad att följa med, så jag och materialförvaltaren Kjell Åkesson anmälde oss som biträdande reseledare.
Killarna var födda 1960-62. John-Erik Jansson, Torbjörn Bruzelius, Jan-Olof Alfredsson, Mikael Kristiansson, Jonas Trotsman, Thomas Brandt, Jan Fröjd, Ulf Weifeldt, Anders Liljeblad, Douglas Widerström, Jan Tarkiainen, Niklas Narvell, Mats Karlsson, Torbjörn Svensson, Mårten Torle. Om alla var deltog i resan vet jag inte. Minnet sviktar.
Vi åkte med färjan från Malmö till Travemünde. Det var under denna resa som jag myntade uttrycket "gummibandsprincipen" för gruppindelningen. Den innebar att gruppledaren skulle tillse att det regelverk, som vi ledare hade satt upp, inte fick tänjas till bristningsgränsen. Alla verkade förstå innebörden och det blev något av en succé.
Huvudsyftet med resan var att se Kevin Keegan i Hamburg SV:s tröja. De spelade hemmamatch medan vi var där och det blev en minnesvärd händelse.
Säsongen 78/79 gick Hamburger SV och vann sin första Bundesligatitel med bland annat fixstjärnan Kevin Keegan
i laget, Günter Netzer som manager och Branko Zebec som tränare. Hamburg vann på 49 poäng, de följdes av VfB
Stuttgart på andraplats på 48 poäng och på tredjeplats kom FC Kaiserslautern på 43 poäng.
Källa: Svenska Fans.
Kevin Keegan spelade 90 matcher för HSV, (1977 – 1980) och han gjorde 32 mål. Två gånger valdes engelsmannen i HSV tröja till
”Europas bästa fotbollspelare”. När Mighty Mouse kom till HSV var han redan en världsstjärna och hade hunnit spela
34 matcher för det engelska landslaget. HSV betalade hela 2,3 miljoner DM, vilket var ligarekord. Mighty Mouse blev
snabbt en publikfavorit.
Just som vi skulle stiga av tunnelbanetåget vid Volksparkstadion (80 000 åskådare) kastade en av de skränande supportrarna en glasflaska med okänt innehåll i perrongen, precis framför "vår" dörr så att skärvorna for åt alla håll.
Väl hemma på hotellet igen, så ville killarna sova tillsammans, trots att dubbelrum bokats åt dem. De inrättade sovplatser på golvet, i sängarna, och i stolarna, i ett av de större dubbelrummen. Ett sätt att få trygghet kanhända?
Vi fick också tillfälle till sightseeing genom en lång promenad i staden, under vilken jakten på en toalett eskalerades då någon av grabbarna hade drabbats av en krånglande mage.
Niklas Narvell berättar:
- Jag åt min första Mac Donalds-hamburgare där och jag minns att vi var på Zillerthal, där
servitriser i dirndl bar jättestora ölsejdlar, umpabumpa-band i tyrolerhattar och lederhosen spelade.
