DEMOKRATI

Demokratin måste reformeras

Låt byalag och stadsdelsföreningar få rösträtt i kommande kommunalval

Den demokrati som vi i Sverige känner till fyller 100 år i år. Omvärlden och samhället har förändrats i rasande takt sedan 1918. Många av oss har upplevt fascistdespoterna under 1930- och 40-talen samt den kollektiva diktaturen i öststaterna, då demokratin sattes ur spel i många europeiska länder. EU har skapats sedan dess för att främst främja fred och handel, men har stora problem att utvecklas vidare.

Det är dags att reformera det vi idag kallar den liberala demokratin för att komma i fas med samhällets, näringslivets och individens moderna behov.

Exakt hur detta skall ske är det många som funderar över nu. Bland politikerna naturligtvis, men även bland deras kommunikatörer och journalisterna i media. Jag har inte sett ett enda konkret förslag ännu. Däremot verkar starka krafter för en återgång till mer auktoritärt styre, som i Ungern och Polen, utan att nämna de värsta exemplen i vår omvärld.

Min magkänsla säger mig att de europeiska folken längtar efter en stark ledare som kan utveckla EU, bekämpa korruptionen, skapa ordning och reda i migrationsproblematiken, implementera 70/30-samhället i hela EU, göra NATO till en rent europeisk organisation, hälsa Storbritannien välkomna tillbaka i EU och skapa bättre relationer till Ryssland.

Parallellt måste närdemokratin förstärkas. Inte med kosmetiska medborgardialoger. Inte med fler politiker, utan kunnigare. Inte med fler tjänstemän, utan fler med mer entreprenörsanda. Inte med långdraget tjafs i åratal gällande viktiga sakfrågor i olika beredningar, nämnder och fullmäktige, utan med ökat inflytande för stadsdels- och byaföreningar, men framförallt med politiskt mod och lyhördhet. Då slipper vi så många överklagande, som för övrigt borde beläggas med en depositionsavgift.

En utvecklingsväg vore kanske att tilldela stadsdels- och byaföreningar rösträtt i förhållande till medlemsantal. Exempel: Hembygdsföreningen har 500 medlemmar = 150 röster (30%). Dessa skulle föreningens styrelse få fördela efter eget gottfinnande, på ett eller flera partier och kryssa deras kandidater till kommunfullmäktige (KF).

En annan utvecklingsväg kunde vara direktval till kommunstyrelsens (KS) 15 ledamöter och 15 ersättare. Väljarna skulle ges möjlighet att ange tio kandidater från partiernas valsedlar till KF på en särskild lista.

Dessutom tillsättande av utredningar för –

  • Landsdelsparlament för respektive Götaland, Svealand och Norrland kunde ersätta nuvarande regioner (landsting+länsstyrelser).
  • Starkare skydd för den liberala demokratin i vår grundlag, så att inte en duperad folkmajoritet kan rösta bort den i två på varandra följande val.
  • Statschefen - monark eller president - borde ha en starkare ställning , frikopplad från politikens strategispel och näringslivets påverkan, än den ceremoniella roll som infördes 1975.

© Per-Olof Jansson 2018-07-11

Debattartikel i tidningen nu 2018-07-19. "Min mening" i HD/NST 2018-07-23. Det gäller att rösta "rätt" också!
KOMMENTAR FRÅN EN LÄSARE (klickaför att läsa)

Bäste herr P Jansson!
Visst bör vi ha kunnigare politiker. Men vi måste börja med väljarna. Och då finns det inte plats för fler parter, snarare färre. Så här är det:
Det blev fel. Igen. Fel president blev vald, trots att ingen ville det. Halva jordens befolkning, som under valkampanjen oroade sig över hur det skulle gå med världen om Trump vann, oroar sig nu för hur det ska gå med världen, nu när Trump är vald.
Demonstrationerna i USA mot valresultatet är nästan värre än de mot Obama när han tillträdde. Man ser dock ännu inga skyltar med texten ”apa” som man såg 2008.
Hur kunde det då bli så fel? En representant för ett opinionsinstitut fick frågan: ”What went wrong?”. Och svaret kom blixtsnabbt: - Only the figures.
Men det har ju blivit fel förr. ”Det kändes som en statskupp”, sa Marita Ulvskog om den borgerliga valsegern i riksdagsvalet 1976.
Och 2003 var det dags igen. Folkomröstning om införande av euron i Sverige. Röstade vi nej skulle Sverige närmast bli ett u-land. Men svenska folket sa nej. Och i dag visar det sig att fel blev rätt. I synnerhet efter den ekonomiska krisen i Grekland, där euroländerna fått gå in med stöd och det faktum att kronan står stark mot euron. Och då blir det ju genast lite mera komplicerat.
Sedan ville britterna lämna EU, men stanna kvar. Så fel det blev. Efteråt.

Det här med löften före och efter ett val slås numera inte ens av annonser för bantningspiller. Löften är till för att svikas. Helt, verkar det som. Kommer Trump att öppna kolgruvorna igen? Det vet vi inte, men han har inte visat en enda kolbit under valdebatterna.
Hur ska vi då få ordning på eländet? Ångervecka i samtliga politiska val? Efteråt vet vi ju alltid hur vi skulle röstat.
Vid valet i Båstad 2014 schabblades det så till den milda grad att det blev en väldigt lång ångervecka, ända fram till maj 2015. Men omvalet då resulterade i ett ännu sämre resultat för de som schabblat.
Och inte hjälper det att rösta för någonting heller längre. Se på alla de som röstade på M i valet 2014, för att moderaterna skulle leda landet. Men M vill inte ta makten, fast att det var, och fortfarande är, fullt möjligt. Löfven ska först köra rejält i diket, så upplevs förbättringen, när borgarna eventuellt tillträder efter nästa val, som så oerhört mycket större.
Och inte kan man heller avskaffa mäns rösträtt, som nu föreslagits halvt på skämt. Inte efter år av genusdiskussioner. Dessutom röstar kvinnor minst lika fel.
Så vad finns då kvar att göra för att vi i nästa val ska rösta rätt? Kanske ska alla som kommer till vallokalen först genomgå ett lämplighetstest innan rösten avges? Låt oss titta på hur ett sådant test skulle kunna se ut.
Först bör personens allmänna intelligens fastställas. Detta är standardvara i många sammanhang, så det borde inte vara svårt.
Sedan bör man testa läsförståelse, d.v.s. att kunna tillgodogöra sig en text, verkligen förstå innehållet. Logiskt tänkande bör också fastslås i testet. (Stäng Barsebäck, men jag vill kunna duscha varmt två gånger om dagen).
Andra delar som bör ingå i testet är allmänbildning, samhällskunskap och svensk historia.

Till sist bör även testet visa hur väljaren tänker sig att världen är ”hopskruvad”. (Solen går inte upp och ned, lejon kan inte bli vänner med lamm, bilar kan inte drivas med vatten).
Testresultaten summeras till en koefficient och din röst multipliceras med denna personliga ”viktningsfaktor”. Det är detta viktade röstvärde som kommer att tillfalla det parti du röstar på.
Testet för att fastställa din viktningsfaktor kan göras oberoende av valtillfällen och naturligtvis vara frivilligt (men utan viktningsfaktor används en schablonfaktor, mycket lågt satt). Det skall vara något liknande högskoleprovet och man skall kunna göra nya test så ofta man önskar efter hand som man tror sig ha funnit mer insikt i hur samhället och världen fungerar. Resultatet är personligt och bevaras och ansvaras för av den enskilde för att medföras vid valtillfället.

Observera att alla skall ha kvar sin orörbara rösträtt, låt vara viktad olika beroende på testresultat.
Med denna metod kommer röstandet att ses som något väldigt stort, fint och speciellt. En röst skall ju inte vara något man hafsar iväg om man nu råkar ha tid. Gitter man inte anstränga sig själv, kan man väl knappast göra anspråk på att få påverka andra människors liv.
En invändning, som du förmodligen har, är: ”Nej, så kan man verkligen inte göra, det är ju inte rättvist”. Tänk efter. Tycker du inte bara så för att du misstänker att just du och dina sympatisörer kommer att missgynnas? Vi nöjer ju oss med att ett fåtal, tämligen slumpmässigt utvalda, och utan tester, väljs att ha betydligt större inflytande, en mycket större röst, mellan de dagar vart fjärde år vi andra får något att säga till om. Hade vi inte fått en tuffare, mer kritiskt tänkande valmanskår om politikerna tvingats inse att man inte längre kan komma undan med klatschiga one-liners i en from förhoppning om att populisterna ska rädda dem?

Idag har vi ju debatter där partiledarna får vars tre minuter på sig att tala, de politiska kommentatorerna vars sex minuter på sig för att förklara vad politikerna verkligen menade och retorikexperterna vars 12 minuter på sig för att förklara för svenska folket vem som vann. Slapp vi detta, skulle partiledarna kunna prata i lugn och ro en hel timme, få tala till punkt och ges en möjlighet att själva tala om vad de verkligen menar. Och berätta ifall de har en vision. Eller två.

Med ett viktat röstförfarande och politiker med visioner kommer vi att i framtiden kunna rösta rätt. Redan på valdagen. Och inte som nu dagen efter.

Börje, familjen Helsingborg.